trött o arg.
jag blir så irrriterad på allt tjöt om ens mage hela tiden " åh det syns ju inte att du e gravid, hur liten e den där bebisen egentligen " eller " när ska du å den där magen egentligen ?? " E så trött på det. Jag var liten med min amanda med. Man trodde jag bara va lite knubbig när jag va i 9 månaden. Det va samma tjöt då. till saken hör det att Jag fick gå på tillväxtkontroller med tösen från vecka 30, bara för att hon va liten ( men sen när hon väl kom så visade det säg att hon inte vara för liten. de hade mätt fel doktoerna ) Så jag tycker det e jobbigt att lyssna på att man inte har nån mage o e för liten. Jag tycker visst att det syns. Det värsta utav alltihopa e att de är dem närmasta " vännerna " som håller på. ( för jag har inte sagt det till allmänheten än att jag väntar barn ) Man tycker att de borde veta bättre. Nästa gång ska jag fan säga " nä men du är ju fett nog till oss båda " . Och sen det där kännadet och klämandet. Sen när blev min mage allas egendom ? jag vill inte att folk ska taffsa på mig, om det så e min egen morsa så känner jag inte för att låta andra pilla på mig. Jag vill ha min mage i fred tack. nån som känner igen sig ?
Kommentarer
Känner igen mig, fick också höra stup i kvarten om hur liten mage jag hade när jag väntade dotterna, väldigt tröttsamt i längden. Själv tyckte jag att magen var alldeles lagom stor och ut kom inte heller en liten tjej utan en klump på 4180 gram! Får se hur det blir den här gången. Tycker inte heller om när folk går fram och känner på magen utan förvarning. Har varit med om att helt främmande människor kommit fram och klappat på magen, inte okej!
För mig var det tvärtom, jag fick hela tiden höra att jag var så stor, och oftast inte på det där "gulliga" sättet utan nästan med en negativ klang. :/ Jag avskydde med när folk skulle tafsa på magen, speciellt minns jag en vän som näst intill började "smeka" magen på ett otroligt obehagligt sätt. Mina närmsta fick känna! De fick klappa och känna, men smeka, nej där gick min gräns även för de närmsta!
Samma här, nu var jag iof överviktig innan men folk trodde inte jag var gravid förrän i nionde månaden, då blev magen tillräckligt toppig (har dessutom stor byst så först då stack magen ut utanför bysten...) Men hade bara sf 36 när min son föddes, och han vägde bara 3,3 kg. :-) Men du kanske har, som jag, bakåtlutad livmoder? Då syns magen mycket mindre, ärligt talat tyckte jag det var en fördel större delen av tiden - behövde inte använda mammabyxor förrän sista 2 ½ månaden, och vanliga toppar ända tills förlossningen mer eller mindre. :-) (nå, lite lösare sådana på slutet). Och så kunde man ju röra sig... ;-) Tycker du ska vara glad att du har en liten gravidmage. :-)
min bm sa så här: "ute i världen finns inte den perfekta magen, de är antingen för små eller för stora, skit i vad folk säger". Alla "klagade" på min "lilla" mage hela tiden, jag var ändå inte direkt liten, inte superstor heller, alldeles lagom tyckte jag. Finns bilder i galleriet
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar