Våran lilla prins är snart 5 månader, tiden går så fort så jag önskar man kunde sakta ner den. Han växer så det knakar, och utvecklas varje dag. han är dessutom så tidig med allt.
han har världens finaste morgonhumör! När jag tar upp honom ur sängen på morgonen är han bara ett stort leende, och detta håller i sig ganska längem han ler och "pratar" och är allmänt ett solskensbarn. Nu liggr han bredvid mig i babysittern, och varje gång jag tittar ner på honom ler han.
Inte en dag går förbi utan att jag tackar högre makter för att jag har haft sådan tur, för att jag ar fått äran att ta hand om och uppfostra detta lilla liv. För sanningen är att man äger aldrig sina barn, vi får dom till låns, att älska och skydda, att lära dom hur man ska överleva i världen. Men förr eller senare måste de göra sig fria och bli egna individer med egna liv, äcen om det gör ont redan nu bara att tänka på det. Barn är också ett privilegium, inte en självklarhet!
Men det finns ett fint ordspråk som jag tycker om, minns det ite ordagrant, men det är något i stil med; barn är som gummiband, om du ger dem tillräckligt lång lina kommer de förr eller senare tillbaka. Det ligger nog mycket sanning i det.
Nej, nu ska jag inte fördjupa mig för mycket i mina filosofiska tankar, det är för tidigt för det, har bara hunnit med en kopp kaffe än så länge, Nu ska mitt hjärta också ha mat :)
God dag till er alla! :)
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar