Rädslan kommer och går

Ännu en dag när rädslan kommer och biter mig i baken... Tänk om något händer bebisen, tänk om något går fel? Tänk om han inte växer? Frågorna och tvivlen hopas under min vinterbleka panna, och jag känner mig maktlös. 

Samtidigt så längtar jag efter att se hur han ser ut! Jag är så nyfiken, vad blir det för blandning egentligen av min sambo och mig? Hur blir han? Lugn som sin far, ettrig som sin mor? ;-) Åh, på sätt och vis önskar jag att det var dags snart... Så jag fick se honom, veta, lära känna. Men å andra sidan så hade det nog varit för snabbt ändå, jag måste ju hinna utvecklas färdigt, jag också, för att ta emot honom :-D