26 feb2010
5
Av 2blir3 · 1 · 443 visningar · gillad 1 gånger

nu vill inte jag det här längre!

Självklart älskar jag att känna bebisens rörelser osv i magen, men denna smärta! Fy fan åt den! jag va in till förlossningen igen i förrgår för jag hade så ont. och det gjorde ondast när jag satt ner och iof gör det fortfarande ont. men dom visste inte vad det var... doktorn på förlossningen trodde först att det var något med moderkakan, för precis där den sitter har jag jätte ont, jag har den också i framvägg. han tröck och tröck flera gånger och efter många aj bad jag honom att sluta för det gjorde så fruktansvärt ont. men han fortsatt... och jag kunde verkligen inte förstå varför han gjorde det så länge. i 5 minuter höll han på och trycka men det kändes som flera timmar!  så nu ligger jag hemma i sängen med samma jävla smärta.. och ingenting hjälper! absolut ingenting! alvedon, varmt bad, varm vetekudde, ja kan säkert rabbla upp mer jag testat men inte den minsta lilla förbättring... Jag förstår inte varför det gör så ont att sitta.. och Gå. allt annat känns OK men sitta är värst..

Plus att nu håller dom tydligen och ska byta alla fönster i lägenheterna här och ingen har sagt nånting alls, dom håller på i lägenheten bredvid nu men tycker iaf att det minsta dom kunde gjort är att sätta en lapp i trappen men ingenting har vi hört.. och dom byter tydligen alla fönster samtidigt så det blir svinkallt i lägenheten och jag kan knappt resa mig ur sängen.. och så har vi nyfödda kattungar som är 4 dagar gammla.. och 2 vuxen katter då, kattungarnas föräldrar. och jag vill inte ha dom stå i kylan när dom är så små.. så jag vet inte vad jag ska göra..

känner mig som en patetisk kärring som bara klagar på allting.. och har en lång tid kvar känns det som på graviditeten som jag önskar att vore över.. v 31 (30+1) idag... EVIGHETER kvar.............

hälsningar en gravid psycko kärring som tydligen lider av stora fel, som mest i huvudet... ursäkta mitt språk, haha!!

Kommentarer

Av nettanangel · 14 år sedan ·
0

Åh, jag känner igen mig, och jag är bara i 6+4.. Herregud, hur kommer jag då bli när jag närmar mig din veckolängd.. (ha ha) Vad jag känner, är att du (och jag, och alla andra blivande mödrar) har en naturlig bortförklaring till detta beteende och dessa känslor.. inte sant? vi får känna oss lite "bitchiga" och sårbara.. Det är vår naturliga rätt som blivande föräldrar.

Mysigt förresten med nyfödda bebisar/kattungar, blir lite avis..

Lycka till, kram nettan

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar