Redan innan jag skriver detta vet jag att folk kommer bli upprörda, en del har man lärt sig efter tidigare inlägg här.
Jag gnäller inte på er/dom som bara skriver hur underbart livet är när man är gravid, så varför gnälla på mig.
Behöver skriva av mig vad jag känner så låt mig.....
Mannen och kompis till honom skulle köra och titta på fotboll idag, tänkte att jag kunde ju följa med, skulle bara byta om. Oj vilken upplyftande upplevelse. Dra på sig jenasen, ganska okey, tills jag skulle knäppa dom, såg inte knappen när jag titta ner, jävla FET mage i vägen. På med BH mmm jättekul, yttersta spännet och ändå skar den in i ryggen (inte provat på ett tag då jag bara använder sport BH på jobbet).... Kul jättekul, sluta med att jag slängde av mig kläderna igen, på med mjukisbyxorna igen och la mig och bröt ihopa lite på soffan.....igen..
Roligt, v 9 (+1) och redan FET!!!! Ja, vad e det man går?! 40 veckor.. kul, jättekul. Kommer se ut som en val.. Slut med att visa mig utanför dörren nu iaf, ska sitta här inne tills detta skitet är över..
Kan inte heller längta tills det e det... över asså.. Då har man en hjälplös mini-människa att passa upp.. Även det är ju...jättekul (hoppas man uppfattar ironin, dvs INTE jättekul).
Fet, mår illa (24/7), både psykiskt och fysiskt, är ständigt trött och hungrig, fryser, svettas (ja, listan av allt det roliga blir längre)
Har typ 260 dagar kvar med detta, sen några år till med en liten krävande unge... Tur jag har en bra man som ska ta hand om det mesta då, jag är bara ugnen...
Man har all rätt i världen att känna sig nere när man är gravid. Det är så mycket man går igenom både fysiskt och psykiskt. Men jag håller med föregående talare att när du väl får komma på ultraljud och se bebisen och höra hjärtat kommer du känna att det är värt hela den kännslomässiga bergochdalbana som du går igenom..
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar