Något uppiggande tack!

Åhhhh!Går snart in i väggen.Vill ha kaffe i mängder ett paket cigg(slutade för 1 årsen)Vad fan skall jag göra för att hålla mig på benen?.Jag är så trött såjag är yr och det känns som huvudet är stoppat med bomull(ända fördelen med det är att tankarna finns inte för oron över graviditeten)Har tvillingarna hemma från dagis idag(då kan jag inte lägga mig)dom är trotsiga som bara den.Om ett par timmar skall jag få med dom i bilen och köra stora grabben på pingis.Sen när stora tösen kommer hem skall jag med henne på taekwandon.(stavar som en apa gör jag med)+att grabben har väl med sig ett par kompisar med,så det blir att göra mat till ett helt kompani..Jag hatar mig själv när jag klagar,klart att barnen skall ha roligt.Men jag är bara orolig hur jag skall orka med den här dagen,somna inte fören 12 inatt och gick upp fem i morse.kunde bara inte somna igår efter ett långt samtal med dottern..Gubben är nog hamma vid 18.00 idag men det är bara skönt,än mindre att få dåligt samvete för.Orkar inte pussa o krama på han,eller att han skall undra varför jag inte gör det.Hans dagliga kommentar:Känns som vi bara är kompisar,som du inte älskar mig mer..Fatta förfan gubbe  JAG ORKAR INTE!orkar inte ens förklara att klart jag älskar dig.Och då kommer det från han igen..När skall vi ta lite tid för oss själva??Känns fan som det är svartsjuka mellan barnen och gubben om mig..Men han måste FÖRSTÅ att barn e barn och han är vuxen och borde ha mer vett..Barnen skall få det utav mig som jag orkar att ge,så får  han vänta till jag får krafterna tillbaka..Resonerar jag helt fel??