208 ggr. mysteriumen runt denna grav. slår alla rekord!

I natt har jag så gräsligt on i revbenen och magen så jag går upp i limmningen. Jag tycker det får räcka snart men eftersom det inte bara är goda människor i min närhet utan en elak djävul i mina ögon bytte dimmention på magen för många år dedan så kan man inte ta ut barnen för dom kommer inte synas för än det är vänt till våran dimmention. Jag var på ultraljud för ett drygt halvår sedan och fick se på storbildskärm båda barnen i magen då me hon med ultraljudet såg bara levern. Jag blev så lycklig över att se barnen visserligen helt stilla men ändå. Jag reflekterade inte då att det inte var något huvud på ungarna vilket jag och mitt ex gick igenom senare. Det hade stefan fixat med fotochopp tror jag så jag skulle hållas lugn ett tag till.

Jag är så djävla trött på att vara gravid nu så jag struntar snart i om dom lever eller inte.Själv vill jag börja om och bli lycklig i grunden. denna barndom och liv har bara handlat om att överleva och få allt att överleva. om jag hade dött vilket många har försökt med hade världen gått under och ingenting skulle någonsin komma tillbaka. jag har opererats 14 gånger och haft en resa genom helvetet många gånger. och den här graviditeten har ju inte varit en dans på rosor precis när blir det min tur?

sannorliksläran säger mig nu när jag spytt ur mig lite att det kommer snart en vändning. vi får hoppas på den. hoppas jag går med mindre värk och mindre dystra tankar i morgon. God natt.