Mer än halvvägs nu! :) *magbild*

Äntligen är jag över halvgäs i graviditeten nu, so far so good! Gick in i vecka 21 igår, och det känns super skönt! Börjar nästan slappna av lite och tro att allting kommer att gå bra. Men det finns alltid lite tvivel som kommer smygande. Tänk om....  Tänk om det är nåt fel på barnet för att du var sjuk när du blev gravid. H*n kanske har tagit skada av att du inte har ätit tillräckligt. 

Jag tänker även att, kan det verkligen stämma att jag ska få ha en sån tur att få barn? Att få bära och ge liv till en ny liten människa är ett sånt privilegium i mina ögon, kan det verkligen stämma att jag ska få uppleva denna lycka? Jag är så rädd att det ska tas ifrån mig, ifrån oss på något sätt, som om det vore ett elakt skämt. Å andra sidan, så borde det väl vara våran tur att få ha lite tur och få vara lycklga efter allt elände?

Jag känner bebis varje dag, och ja tröttnar aldrig på att bara ligga och känna hus h*n rör sig under min hand. Ibland kan jag känna en liten fot, ibland putar rumpan ut någonstans så hela magen blir sned :P På måndag ska jag tll BM, känns skönt! Är ganska orolig med allt som är, att bebis inte får nog med näring, att mitt blodvärde är helt i botten, eftersom jag har blivit så trött och inte orkar nånting. Dessutom det här jäkla näsblodet som jag aldrig blir fri ifrån. Men så länge du mår bra där inne bebben, så står jag ut med vad som helst! Vi längtar så efter dig! <3<3