Låter jobbigt. Men bra tycker jag att ni är ärliga och lyssnar på varandras känslor och tankar. Inte alla som gör det. Men det är viktigt att ni båda känner efter och gör det som känns rätt. När det kommer till din pojkvän så är ju orolighet och rädsla helt naturligt kring detta kan jag tycka. Och att ni sitter och prata för- och nackdelar låter ju mer som att han vill att allt ska bli bra och rätt. Tycker inte det låter som han inte vill, utan mer att han är rädd för att det inte ska bli bra, utan att han vill att det ska bli bra för er. Men de flesta växer med rollen ju längre in i graviditeten.  Men Lycka till med vad ni än beslutar er för.

Men kan tillägga att jag och min sambo fick veta att vi väntade vår dotter när jag var i v. 20 och ingen av oss ville ha barn. Men det slutade med att min sambo var den som tog de hela bäst och förberedda allt, men jag var den som fick växa mer in i rollen känslomässigt för att kunna acceptera det hela.  Idag är jag ju överlycklig över vår älskade dotter som är 1,5 år och snart kommer hennes lillebror <3 Så bara för man är orolig för allt ( för de var jag, ekonomi, oss som par, omgivningen, var jag redo, allt jag ville göra mm) så behöver det inte gå dåligt, tror det hör till att man ska vara orolig och noija  =)

på den till höger kan jag se på.

Ringer man för att boka tid för abort så får man alltid prata med en Kurator först och då pratar man om för och nackdelar. Kan hjälpa mycket att ha en annan person med i samtalet som inte har med någon av er att göra.

Har själv varit i kontakt med en sån då jag väntade dottern, då jag velade fram och tillbaka å min sambo tjatade om att behålla. Nu i efterhand så känns det att man gjorde rätt val och behöll men ibland så får man ju tillbaka tankarna på hur det kunde ha varit vad som hade hänt om man gjorde abort.