Längtan

Kan man ha en större längtan efter ultraljudet? Bara 30 dagar kvar! Heja!

Har sedan den 8 november då jag fick det positiva beskedet inte kännt av ett dugg av graviditeten. Kom överens med sambo om att inte åka till DS för ett VUL. Vad skulle det egentligen göra för nytta? Efter de två missfallen kan vi inte göra annat än att hoppas. Och att stirra upp sig gör ju faktiskt inte saken bättre. Det som sker sker... Bara att acceptera...

Jag vet att mamma inte hade några känningar alls under nån av sina 3 graviditeter. Och såväl  BM som vänner säger att jag ska vara glad över att egentligen inte ha några direkta "symptom".  Och det finns ju de som har det riktigt jobbigt. Ja visst självklart tänker jag, men nåt vill jag väl känna? Fast okej, jag erkänner, i vanliga fall brukar jag inte behöva gå upp mitt i natten för att gå på toaletten. Så det är väl ett tecken? Är det kanske även ett tecken att jag känner mig piggare? Borde det inte vara tvärtom? Eller spelar min kropp mig ett spratt?

Jag vet att jag jämför med de två första graviditeterna vilket jag inte bör eftersom de gick som de gick. Uppenbarligen var det nog inte bra att må som jag gjorde då... så jag ska kanske vara glad över denna stillhet och sudda bort min oro? Det finns väl inget annat att göra än att vänta?... Och hoppas på att magen iallafall kan börja öka på sig lite? 14+0 imorrn om beräkningarna stämmer... Jag väntar och hoppas..