Länge sen....

Heej!

Var ett BRA tag sedan jag var inne här nu, när man inte är gravid eller vill bli gravid, har man fullt upp med kidsen man har eller vad säger ni mammor? ;)

Lilleman ( Emil ) har hunnit bli hela 3 månader & 5 dagar idag, han är en SÅN goding att man får tårar i ögonen när man tittar på honom <3
Han ler, jollrar & älskar att mysa med sin snuttefilt, han skrattar även högt när jag pussar honom på halsen eller gosar ner mig i hans mage!!!

Han visade sig dock vara mjölkallergiker redan vid 2 månaders ålder, efter många byten av ersättning & långa dagar med ledsen bebis, fick vi komma & göra ett pricktest, dock tydligen ovanligt att det visar rätt på så små bebisar, alltså kan dom vara allergiska utan att det visar nått på testen....
Men våran lilleman, fick en 3:a på pricktestet, av 5 möjliga i reslutat.
Tråkigt som attan MEN gudomligt skönt att veta, nu får han Althéra & det fungerar nu hur bra som helst så för det mesta är han en GLAD bebis :)

Lillan ( Julia ) har hunnit bli 2 år & 4 månader nu, en go tjej som KAN SJÄLV heela tiden, babblar som bara den & är riktigt festlig att vara med :)
Hon blev ju så mycket äldre/större när lillebror kom ;)
Hon har för tillfället sommarlov från dagis, gick hem vecka 27 & blir hemma till vecka 32, sen kör dagis & alla vardagsrutiner igång igen, vilket vi LÄNGTAR efter då hon är mer uppe än nere under dagarna hemma med oss :)
Har varit till Sportys Lekland i Falun några gånger, lekt & haft jätte skojs, varit på shettisutställning med min kompis & hennes två barn i samma ålder & lite äldre, var till Orsa Björnpark förra veckan & guuud så kul hon tyckte det var med alla björnar & tigrar :)
I morgon drar vi till Furuvik utanför Gävle, dags för apor, ormar (som hon tjatar om heeela tiden!) karuseller & alla andra djur, hoppas på fint väder & en medgörlig lilleman, då blir dagen absolut perfekt <3

Sen till lite hästsnack!
Gjorde slag i saken & köpte mig min drömhäst för ca 4 veckor sedan, en nordis på 4 år, aldrig tävlad trav, enbart inkörd, ljusfux/creme färgad med BRED LÅNG bläs, 4 vita höga strumpor & kritvit man & svans, MIN DRÖMHÄST till tusen! :)
Har såna planer, meeen just nu lär vi känna varandra & jobbar på kondisen, tar det super lungt med alla planer då man lärt sig sen tidigare att tiden inte alls räcker till så mycket som man vill ;)
Har många många år framför oss av skojs, kan lungt vänta nått år innan vi startar utbildning & träningar, nu njuter vi av skogsturer & mys med min kompis & hennes häst, hästlivet är för underbart om man bara njuter :)

Mitt förhållande är så långt ner i botten som det går att vara för tillfället, blev skapligt efter Julia, trodde det skulle bli en "spark i rumpan" åt det bättre hållet med ett litet kärleksbarn till meeen tyvärr har det bara gått utför :S
Kärleken finns där, lika stark som alltid, men resten fungerar helt enkelt inte längre, man får mest kämpa & gråta i tystnad om kvällarna, undrar många gånger om kärleken verkligen är värd det ibland.....
Vi har våra hobbys, han sina bilar & jag mina hästar, men sen lilleman kom, blir det mest tjafs om vem som ska få liiite mera tid än den andra.
Jag tyckte när jag köpte mig min drömhäst att JAG skulle få komma ifrån & bara vara mig själv en stund för mina barns skull & vårat förhållande, men nu senaste tiden gör vi det vi ska med familjen, hemmet osv, sen hobbysarna sen är dagarna slut & vi har inte brytt oss det minsta om varandra själva, över huvudtaget & det sliter nått oerhört.....

Att vi sen inte kan prata med varandra, pga honom, blir ju allt bara kattskit, jag tvivlar många gånger i veckan på att jag ens existerar för honom, om han ens älskar mig längre & varför vi lever ihop...
Det börjar blir för jobbigt psykiskt för mig att känna så här, att leva så gott som ensam dagvis & känna dessa känslor, tär på mig så jag kan dö!!

Att han sen inte ser tecknen, sårar mig tusen gånger om!

Nej jag undrar vart detta ska sluta, om vi kommer orka hålla ihop allt eller om det bara brakar & vi lever våra egna liv, ABSOLUT inget jag vill men jag oroar mig för barnen, hur jag/vi påverkar dom med mitt dåliga humör & våra bråk, neeej jag ger snart upp, tankar om ett liv med eget hem, hur allt skulle lösa sig med jobb då jag har barnen, vilken bil jag ska köpa, vart jag vill bo osv snurrar runt i huvudet allt oftare, som om jag verkligen bygger upp ett försvar för att verkligen ta steget & göra verklighet av alla tankar.....

Nej jag ska sluta sprida negativetet över er alla glada gravida & lyckliga mammor, måste bara skriva av mig, få ur mig allt som gnor inom mig!

Att jag sen ser mig själv som totalt misslyckad ger mig ångest upp till öronen!
Jag ville ha min lyckliga familj, med ett andra barn, en pojke dessutom, skulle göra våran familj & lyckan komplett, vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar som en familj, men istället sitter jag här & skriver om mitt sorgliga liv, hur vi glider isär & hur orken till att kämpa för min familj håller på att försvinna, hur tragiskt är det inte?!?!
Jag VILL HA MITT LIV här med honom, mer än allt annat men just nu ser det fan inte ljust ut!
Känner mig totalt misslyckad, efter 6 år tillsammans & 2 helt underbara barn ska vi verkligen göra slut & förstöra allt?

I don´t know men en sak vet jag ialf, jag är så olycklig, ledsen & besviken, detta var inte vad jag ville ha eller ens kunde drömma om skulle hända, vill bara spola tillbaka till den tiden då vi faktiskt var lyckliga.......