Känslorna svajar över.

När Angelina föddes i vecka 22, så lovade läkarna att de skulle hjälpa oss att bli gravida igen, tyvärr höll demontränare det löftet. Men vi lyckades bli gravida igen. Nu sitter vi här jag är livrädd och kan inte njuta av graviditeten över huvudtaget! Väntar tålmodigt på vecka 12,13 eller 14 för där någon gång ska se sätta cerklaget de har lovat. Men det är så lång tid kvar dit! Och jag är rädd att tappen redan nu ska vara påverkad. Testen blir bara starkare och det går inte att förneka men är rädd att vara skengravid! Aldrig fått plus förut om jag inte har vart gravid men ändå! Oron är så stor. Tror jag gråtit varje dag denna vecka som vart när man igentligen borde vara överlycklig. Jag hoppas att det går vägen denna gången men vågar verkligen inte bygga upp förhoppningen för att sedan bli besviken. Nej vi tar det en dag i taget önskar bara att tiden kunde hå fortare. Tar lutinus 3ggr dagligen och trombyl samt högre dos folcyra. Inget med denna graviditet känns normalt.