Känner mig lite orolig
Jag känner mig lite orolig över att bli mamma. Jag vet att det är löjligt men jag kanske inte är mamma typen. Jag har en riktig vän. Om helgerna sitter jag ensam hemma och tittar på tv. Jag städar sällan och ofta ser hela lägenheten ut som ett bombnedslag. Jag har haft en dålig uppväxt.
Jag vet inte, när jag tänker på en mamma, så tänker jag ett rent hem, rena lakan invikta snyggt och platt i fina skåp. Många vänner med barn och utan barn.
Känner mig inte så. Undrar om jag kommer kunna ändra hela mig på nio månader. Jag menar jag är slut när jag kommer hem från jobbet. Jag lägger mig på soffan och thats it....
Såg en mamma idag på prisextra. Hon gick där med sin vagn och såg ut som om hon hade allt klart för sig, allt planerat och i ordning. Jag har inte det. Men ett barn kommer jag få i alla fall. Ett ansvar för en människa.
Sambon verkar inte oroa sig alls. Förstår inte hur han kan vara lugn. Jag är skräckslagen. Får man vara det om man vill ha barn? Får man känna så här? Trodde att jag skulle känna överlycklig hela tiden...
Kommentarer
Min kille var likadan men med mitt stöd blev han den finaste pappan någonsin. Se bara att ha nogorlunda okej på golven för det är där ungarna är. du lär dig. barnen är fina på att hjälpa till också, dom talar på olika sätt till vad dom behöver. dom som är tvärsäkra får ofta en överraskning hur det blir. du välger själv vad du vill bära med dig från din uppväxt kanske ingeting då får du ta det som det kommer och du ser till att ditt barn får det bättre än du. lycka till . Kram
Jag är lika skräckslagen som dig, jag oroar mig över ALLT! tänk om jag tröttnar på barnet, tänk om det bara är kul i början, tänk om ajg inte orkar städa eller gå upp på mogrognen mm. medans min sambo också är väligt lugn:P
Det är okej att känna så, vore onormalt att inte vara rädd en enda gång.. för det e en av de största sakerna som kan hända! :)
Tack! Skönt att höra att andra känner/har känt likadant. Nu känner jag mig lite lugnare. Kände mig så rädd för att de här känslorna betydde att jag helt plötsligt inte ville ha barn längre. Men nu förstår jag att så är inte fallet.
Jag tror de flesta oroar sig över något, eller allt. :-) men du ska se att det går bra, det mesta brukar komma naturligt och det där med ordning och reda speciellt. :-) Lycka till!
Tack! =)
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar