Jobbig jobbsituation...

Då jag inte bott i Finspång så länge har jag inte hunnit skaffa mig en ny vänkrets utanför jobbet och mina andra vänner bor så långt bort från mig. Det innebär att de enda jag har att dela min graviditet i vardagen är min man och mina kollegor. Men på jobbet är min graviditet ett känsligt ämne, då jag har en kollega där som jag hade hoppats få dela upplevelsen med då vi hade hoppats på att bli gravida ungefär samtidigt. Men trots att de startade bebisverkstaden före mig och min man har det tråkiga nog inte tagit sig för dem ännu. :-( Inte nog med det så väntade min chef på barnbesked från Ryssland, men nu är Ryssland stoppat alla adoptioner till Sverige på grund av att vi tillåter homosexuella att gifta sig och adoptera så nu ser det mycket mörkt ut för henne också. :-( Så min växande mage är av förklarliga skäl väldigt jobbigt för dem och självklart är de glada för min skull men jag kan se på dem att de har det tufft och tycker det är jobbigt. Och allt mitt graviditets och bebisprat underlättar precis inte. Blir lätt mycket av den varan när alla kollegor och brukare känner till min graviditet och när jag inte har några andra vänner än mina kollegor att dela mina funderingar och upplevelser med. Min största önskan just nu är att min kollega ska bli gravid och att min chef ska få igenom sin adoption, för det är dessa underbara människor verkligen värda och de skulle båda bli helt fantastiskta föräldrar. Men i väntan på att mina böner ska bli hörda, ska jag göra så gott jag kan för att minska på graviditet och bebispratet.