Starkt av dig, det gäller att komma till en gräns där man får nog, men den måste man själv inse hjälper inte att nära o kära pushar en, det får kanske igång tankarna i andra banor, men det största steget att lämna måste man ju alltid ta själv. Du fixar detta, där finns ngn som är mer värd dig där ute! kram

kämpa! och lycka till! kram!

 Usch vad jobbigt det där låter! Jag har själv vuxit upp med en alkoholist far och jag kan säga att det inte är ngn dans på rosor. Idag mår jag bra och är lycklig. Kan till och med säga att jag är lycklig över min barndom för det har format mig till den jag är i dag och den jag är i dag är jag stolt över. (får man säga så om sig själv ;) ) Jag har lärt mig en massa och har mer förståelse tror jag. Men jag skulle inte vilja ens att min värsta fiende skulle råka ut för det jag gjorde. Nu vet jag inte hur illa det är hos er. Men om du känner varningsklockor ska du lyssna på dem. Det viktiga är att den som bor med en som är beroende inte underlättar den andras drickande utan visar starkt nej. Det finns många sätt att göra det på och det märker bara du vad som blir det rätta för er. Ibland kan det just vara att lämna för att "väcka" den andra. Men du och dina barn är värda en trygg zon i hemmet och inte behöva vara rädda för alkoholen. Massa styrkekramar! Jag tror på dig att du kommer att klara dig galant!

starkt av dig :) kram

styrke kramar till dig.... Starkt av dig att ta de steget...

Du kommer att klara dig hur bra som hällst!!! DU och ditt barn och den lille i magen går först, synd bara att den där jäkla alkoholen ska vara så svår att avstå för vissa! Men du kommer säkert att hitta en nykter och hel go kille när det blir rätt tillfälle!!! Kramar på dig!