Idag....

(Eller rättare sagt imorgon men dygnet har redan svängt) är den dag då min mens egentligen borde ha kommit. 10.1. Jag är livrädd för att något ska gå fel. Jag är ju det. Jag minns känslan senast när jag började blöda och jag visste genast att jag fick missfall. Jag visste att det inte var nån sån där vanlig blödning som man kan få ibland. Magen värkte och jagt bara visste. Jag grät hysteriskt och ville få bebin (som var väldigt pytteliten, jag tror jag var i femte veckan eller nåt) att stanna kvar. Det var skitjobbigt. Jag kände på ett vis att det var jobbets fel. Stressat gör mycket som vanligt... Men jag vet ju innerst inne att så inte är fallet. Det var inte meningen att bli någon baby bara. Igår på jobbet kände jag återigen skräcken, nästan som att jag inte ville bära några saker alls som vägde lite mer. Kände jag lite smärta imagen så blev jag spänd. Jag vill ju inte att det ska vara så heller. Jag sa åt mig själv att jag inte skall hoppas för mycket denna gång, men ändå har jag börjat göra det. Nåväl, vad kan man.

Jag tror redan att det barn jag bär på är en flicka. Fast i detta nu när jag skriver det så känns det mera som pojke. Det att jag tror att det är en flicka är väl det att jag blev spådd att bara få flickor. :) Jag har lätt att tro på såna där spådomar, speciellt när jag testade själv på en kompis och det visade rätt! (det är en grej när man har en guldring i sytråd och ser om den börjar snurra som en pendel eller runt i cirklar) För min kompis visade det att hon ska få en flicka och en pojke. Nu är det så att hon har en flicka och en pojke och har bestämt sig för att inte ha fler barn. Så, återstår att se om det stämmer i hennes fall.

För min del visade det tre flickor. Vilket betyder att jag ska få två flickor till. Det känns aningen osäkert tycker jag. Jag vill ju egentligen bara ha ett barn till... Tänk om det är tvillingar?!?! Vad gör man då? :) Jisses amalia, då har man nog att göra!!!

Idag kände jag illamående för första gången också, började mot kvällen när jag gick in till grannen. Först sådär molande bara, inget farligt. Men sen när jag kom hem eskalerade det lite och jag lade mig ner och vilade. Har vilat sen dess och vaknat nu igen (mitt i natten) och mår också dåligt. Inte sådär att man blir helt kallsvettig och bara vill spy, men tillräckligt jobbigt är det iallafall. Jag känner ju på mig att det kommer att bli som förra gången, en sjuklig trötthet och ett äckligt illamående. Minns dock inte hur länge jag led av det senast?! Min kompis hade det verkligen jättetufft, jag orkar inte må så och ändå jobba!!!! Men nu skall jag inte ta ut nåt i förskott, som sagt. Vi vet inte ännu om det blir nån bebis.. Men jag tror... o hoppas. Å tror. :) Det känns annorlunda denna gång. Bra att det finns sån här dagbok här så att man kan se tillbaka på vad man skrivit och minnas. Det är lite synd att jag inte har något sparat sen min senaste graviditet för TRETTON år sen.. Jag hade en bok där jag kunde fyllai en massa, men den är spårlöst borta. Synd, synd.

Nu orkar jag inte mer, nu blir det sovdags...