lugn... det är så där att vara gravid. ena dagen r man på topp å nästa ligger man en hel dag å bara grinar.... ja fick gå hem från jobbet ett antal gånger då ja hade såna där känsliga dagar... det behöver inte ens ha hänt nåt men hormonerna spökar som sjutton... efter v 25 nån gång avtog mina "grindagar" viss kommer de än men inte så ofta... prata med killen bara så kanske han förstår...

min sambo säger att det värsta han gjort i sitt liv är å bo med en gravid hormonrubbad tårsprutare hehe... men än är han kvar :) å står ut... vi är i v 36 nu..gissaom han längtar att man blir som vanligt igen :)

stå ut!! å lycka till med allt

Det första 20 veckorna av graviditeten så grät jag dagligen, flera gånger per dag av ingen anledning alls. Min sambo var tålmodig, tröstade och sa hela tiden åt mig att det var mina hormoner som spökade. Han fanns där igenom allt och han höjde inte rösten en enda gång, och han tappade aldrig tålamodet.
Tro mig, din sambo kommer inte att gå någonstans. Fattar man beslutet att bilda en familj tillsammans så stannar man även när det är tufft. Då har man bestämt sig för att leva tillsammans, på gott och ont!
Graviditeten och hormonförändringarna är ju något som drabbar er båda - men det vet man ju redan innan. Det är inte en dans på rosor att vara gravid... Jag vet att det känns överjävligt och skit jobbigt emellanåt, men bit ihop!
Ni fixar det!!!