Frustration!

Här går man med magen i vädret i v.41+2. Det känns så otroligt frustrerande att man inte fått en liten att snosa på än. Jag va trött på graviditeten redan i v.36. Å så gick man å tyckte att det kändes som att man skulle få tidigare än v.40. Tji fick man för det och bebis bestämmer sig för att stanna kvar ett bra tag till.

Uppmuntringar hit och dit får jag och positiva kommentarer från världens optimister. Men det gör mig bara förbannad för just nu vill jag bara vara negativ för att allt är så fruktansvärt jobbigt!

Ända sen v.36 har jag sagt "nu bebis så får du komma". Folk har då sagt "den kommer snart", "nu är det inte långt kvar". Lätt att säga, de som skriver det slipper iaf konka på 25kg extra. Varje vecka efter det har det varit samma visa.

Idag var jag och maken på det sista besöket hos MVC, Bra blodtryck och bebisens hjärta lät hur fint som helst. Och fortfarande mitt på kurvan, där har vi legat hela graviditeten. Fick en tid för UL på tis 10e april. Ser allt bra ut då så kommer de inte sätta igång mig. Får då gå fram till 42+6, om så vill sig, innan de sätter igång mig. Hade ju hört att man fick gå två veckor över tiden och att man sen skulle bli igångsatt. Kul att det kan bli 6 dagar utöver det. Kanske mer om man inte får en tid och hormonerna kan ju ta dagar innan de hjälper.

Detta va visst vad man hade att vänta sig för att man har haft en hyfsat snäll graviditet. Har inte gnällt i stort sett någonting under graviditeten och nu när jag väl gör det känner jag skuld bara för att jag gör det.

Jag är otroligt tacksam för att jag blev gravid, för att jag fått uppleva det här då vi försökt i tre år. Det är nog därför jag känner skuld. Att jag borde inte gnälla över detta då jag borde vara glad och tacksam för att det blev av tillslut. DET ÄR JAG! Tro mig! Men jag är inte mer än människa jag heller, jag orkar inte mer nu!

Jag vill att dagarna med väntan, av att det ska börja göra fruktansvärt ont eller att jag helt plötsligt blir genomvåt, ska vara över nu. Jag är less på att vakna om nätterna av att vara kissnödig istället för av smärta. Snälla, låt det va över nu, låt förlossningen börja! Snälla!

...snälla...