Ensamståend

Är inne  på vecka 13 idag. Det har varit en massa bråk melan mig och sambon på sista tiden. Till slut valde han att flytta ut och bad mig göra abort om jag skulle vilja träffa han i fortsättningen. Vi har varit tillsammans i strax 9 månader och vi hade inte planerat graviditetet. Den kom som en stort överanskning. Jag har varit gift innan och levde med den manen i 9 år. Vi sökte hjälp med att bli gravid och vi fick svar att vi var helt normala. Till slut gav vi upp. Ingentin hände och vi gick skilda vägar. Jag är 30 år gammal och jag ser detta här som min ända chans i livet. Därför har jag beslutat mig att jag ska behålla barnet. Finns ingen tanke på att göra abort. Jag har önskat mig barn i många år och detta här är det bästa som har hänt mig. Ska träffa min barnmorska för första gången den 13 feb. Är lite nervös och orolig. Hoppas på att allt är som det ska där inne. 3 mars ska jag på ultraljud för första gången. Då hoppas jag att jag får reda på vad jag ska få. Tycker det är långt tid som man får vänta och hoppas tiden går snabbt så man kan planera och börgja köpa saker.