Det känns som att folk har förhöga förväntningar på en gravi

En tanke bara. 

Själv hade jag också höga förväntningar ibörjan och tänkte väl att vara gravid skulle vara mer eller mindre fantastiskt och mysigt hela tiden. Men för mig är det i alla fall så att när man varit gravid i 24 veckor så tänker man inte så mycket på det längre. 

Jag är sjukskriven nu för foglossning och sånt. Har ont och kan inte göra så mycket. Men ändå lägger jag inte så mycket tanke i att jag är gravid. Lillan sparkar ofta och det är ju mysigt men hon sparkar så ofta att det liksom har blivit en del av vardagen och inte är något jag tänker på så mycket. Det känns såklart extra mysigt när sambon ligger i soffan på kvällen och känner henne sparka. 

Men jag är med på några BF-trådar runt om på nätet och det känns som om folk har så höga förväntningar. Många blir missnöjda med sina träffar med BM och känner "var det allt?". Jag förstår inte riktigt vad det är som dom förväntar sig ska hända? BM mäter magen och kollar vikten men det är väl ungefär det som kommer hända varje möte framtills det är dags. Och man kan såklart prata om saker som man undrar över eller problem som dykt upp.  

Men jag får känslan (nu gäller det här på de trådar jag är med på) att folk lägger fokus på mindre viktiga detaljer. Som att klaga över att de har ont här eller där, känna efter med varenda liten muskel. Och tänker mycket på hur stor magen är. Hur andra ser den. "ser jag bara tjock ut eller?". 

Sen har jag också märkt att när jag träffar mina vänner eller familj så tror dom att det enda jag kan/vill prata om är det kommande barnet, graviditeten och förlossningen. Jag är så urless på att prata om förlossningar, foglossning, blöjor, vilka tvättlappar som är bäst, att jag snart kräks. Jag längtar efter att ha en konversion om politik eller varför inte bara mode eller kompisens nya kille. 

Jag är ju inte precis som innan jag blev gravid. Jag läser förlossningböcker och planerar föräldraledighet. Men jag är ju fortfarande jag och kommer fortfarande vara jag även när jag blivit mamma. 

Är det bara jag som känner så här?