Den blivande morfarn..
Pappa har aldrig gillat min sambo, han kan inte ens vara i hans närhet vilket är väldigt tragiskt! I alla fall, i lördags var det dags att berätta för han vad som händer i mars.
Mamma och B fick veta i fredags till middagen. De var ute när jag dukade så jag passade på att lägga mammas halsband under en servett på hennes tallrik så hon var tvungen att lyfta servetten. Hon blev jätte glad, lika så B (en kompis till mamma)
Nåja, i lördags tog jag mod till mig och ringde till pappa. Detta har jag gruvat mig för lääääänge nu! Jag sa "jag har en nyhet och jag vet att du inte kommer bli glad men du får acceptera det ändå.. Du ska bli morfar i mars..." var på han svarar "urs då.. Man får väl beklaga.. Hej!" åsså slänger han på luren i örat på mig....
Jag blev så klart jätte ledsen men va fan ska man göra då? Jag visste ju vilken reaktion jag skulle få men jag hoppades ju på annat.. Korkade jävla gubbjävel måste jag faktiskt säga! Han kan ju glömma att han har en dotter längre, ja, det står på papper men inte i övrigt! Jag vill inte alls ha med han att göra längre.
Jag satt och grät ett tag med mamma och B sen ringde jag farmor för att få mig på bättre humör (tänkte inte berätta för henne än men så är det) hon blev jätte glad och så blev hon jätte ledsen när jag berättade hur pappa reagerade.
Men jag behöver inte han! Jag har så himla många runt mig som älskar mig och min sambo, och jag vet även att dessa kommer bli jätte glad när dom får veta om junior. De jag har berättat för hur han reagerade har svarat lika och det är ju hans förlust med. Jag eller VI förlorar då inget på det! Jag har levt snart 28 år utan en morfar och jag lovar att mitt barn kan göra det med. Det är inga större fel på mig än vad det är på någon med en morfar.
Känns skönt att få det skrivet här med, så att jag har det svart på vitt för det känns konstigt ändå, fastän att jag som sagt visste hur det skulle bli. Hade en idé om att älsklingen skulle ha ringt han från början å sagt "nu blir du aldrig kvitt mig morfar.." å sen lägga på luren :P hahaha! De hade varit nå de ;)
Kommentarer
Jag hade svåra tankar om mig och min dotter och min mamma under graviditeten men beslutade mig för Ok jag har ingen kontakt men om mitt barn vill så ska jag inte stå ivägen för det. så låt den lilla om du nu värderar som jag det vet ju inte jag så låt den ringa själv och prata kanske hjälpa till med ett brev någon tekning om nu din pappa är barn kär för jag är av den sorten som tycker all kärlek är viktig och man kan gå runt ett sådant här problem. hoppas jag har kastat lite ljus på ditt problem kram
fy vad hemskt! Okej att han inte gillar din sambo men det där var ju som att spotta sin egen dotter i ansiktet. Han kunde ju i alla fall försöka vara glad för din skull, behövde i alla fall inte slängt på luren i örat på dej. Men som du säger, hans förlust! Och om nu ditt barn skulle bli nyfiken på morfar i framtiden så får ni väl fundera då på hur ni vill göra då.
Håller med dig Lizard! Jo, om junior blir nyfiken på morfar i framtiden går det ju att diskutera (mig och sambon emellan först och främst) men jaa, jag hoppas då att det kommer lösa sig.. Och det finns ju många som överlevt utan en morfar :)
Ja absolut! Det är ju mer synd om honom om han väljer att vara sur istället för att älska sitt barnbarn och vara glad för er skull
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar