alvarligt talat tycker jag inte att du ska skaffa barn. du verkar inte mogen för de + att du vill ju uppenbarligen inte ha barn.  va håller du på med?

Jag håller med föregåeende talare! Man ska inte skaffa barn för någon annans skull.. Undrar också, vad håller du på med?

Hey.Först och främst din sambo,kille,man.Ska faktist inte kalla dig för tjockis eller något liknande.Vad vet han om att vara gravid?

Och om du går upp i vikt.Så what?Vad gör det?

fan vad jag blir sur på alla dessa påpekningar.

Säg till denna inkompitenta sak att hålla tyst.Man kan vara trött under en gravetet.

"Säga till denna inkompitenta sak..." e det jag det då??

Vill med mina inlägg visa att ALLA inte ser allt i resenrött när de blir gravida..

Har inte kunnat äta p-piller, använda p-plåster, P-stav eller annat med "P" för det innehåller hormoner, min kropp klarar inte av hormonförändringar... Att bli på tjucken innebär en jäkla massa hormonförändringar.

Av hormonförändringar får jag deprissioner och mår psykiskt dåligt.. Så hmm jo ganska psykiskt nere just nu...

Inte helt ovanligt, ska väl drabba 10% av alla gravida, men verkar bara vara jag på detta stället som inte svävar på moln.. Är realistisk, mitt liv kommer vändas upp och ner från och med nu..

Men att frågasätta ngn annans beslut här, det tycker inte jag är okey...

men vad förväntar du dig att få för kommentarer när du skriver att du inte vill ha barn, att du enbart gör de för din killes skull, att du inte vet om du kommer tycka om barnet, att du tror att du ska få ett fult barn? du har sj andvänt dig av alla dessa ord, + att du har skrivigt att barnet är oönskat (inte av din kille)

det är inte konstigt att man reagerar, jag håller med dig att det är jobbigt att va gravid, få bristningar är inget skoj (jag har många nu) humöret går upp o ner. o visst livet förändras drastiskt o du kommer alltid ha en liten som är beroende av dig.

men detta ska vara en positiv förändring, o på dig låter de som om inget är positivt,

det är inte rätt mot de stackars barnet att föda fram de till denna värd om du inte helhjärtat kommer älska de och alltid finnas där, vilja vara me ditt barn o trivas. jag tycker du borde tänka efter lite mer....

och om du skriver ut detta på internet får du ju tåla att de finns dom som reagerar starkt på de. jag är en av dom

Det är vad jag tycker och känner, har svårt att få det att "gå över" bara för att.. Som jag skrev innan sa barnmorskan att det var vanligt att bli deprimerad i början, brukar vanligtvis gå över till vecka 12, ska vänta och se... Om jag fortfarande känner likadant efter deprissionen ska jag ju inte fullfölja detta.

Inte första gången jag är deprimerad, men första gången jag försöker utan mediciner.

Visst alla har väl problem men det är inte det det handlar om..

Visst har jag typ alltid sagt att jag inte vill ha barn, men vi tänkte prova, blev gravid på första försöket. Tänkte att det skulle väl gå bra, men hade inte räknat med att jag skulle gå in i väggen för detta.. Sjukt jobbigt

Jag gnäller för jag är deprimerad och inte KAN glädjas, därför skriver jag vad jag känner, visst reagera ni på det, men jag är inte frisk...

Kom igen när ni själva mått skit (psykiskt), att säga till ngn som mår dåligt att h*n ska skärpa sig, bita ihopa eller gnälla (idiotförklara) när man försöker ventilera sig är inte att rekomendera, kan inte påverka detta själv.

du säger kom igen när ni sj mått dåligt. då kan jag bara upplysa dig om att mitt liv inte varit lätt o att ja inte alltid mått så bra som ja gör nu.

därför hade de kanske vatt bättre att fokosera på bara dig sj nu o inte sätta ett barn till världen. utan vänta tills du mår bra, känner dig redo, det är mycket lätt att du kommer bli ännu mer deprimerad när du väl fött den lille o va gör du då?

du e fortfarande inte jättegammal så du har tid att vänta några år. o om din kille verkligen älskar dig så vill han ditt bästa o då kan han vänta lite till på barn.

Jag är deprimerad nu p.g.a att min kropp inte klarar av hormonförändringarna som blir när man blir gravid, jag var inte nere när vi "bli" med barn, deprissionen kommer på köpet med graviditeten, skulle jag ta bort det kommer jag säkert må bättre men skulle vi försöka senare igen lär jag må lika dant den gången.

Det är en graviditetsdeprission.. Gravid först-deppig sen inte tvärtom..