Berätta för föräldrarna
Hej
Nu är jag inne i vecka sex. Hej å hå! Tiden går ju jättesaaaaaakta. Kanske för att jag tänker för mycket på det...
En gång under helgen brukar min mamma ha som rutin att ringa mig, för att prata om hur hennes vecka varit och ibland även för att få ta del av mitt skåneliv ;) Hon kommer nog med andra ord ringa idag eller imorgon och jag funderar på om jag ska berätta för henne och pappa då att jag är gravid eller om jag ska vänta.
Jag har såklart tänkt en del på olika alternativ hur jag och D ska berätta; om vi ska ringa eller skicka ett överraskande kort av någt slag... Jag vill ju gärna att mamma ska veta, ifall det händer något så har hon varit med om detsamma innan hon fick mej. Så då kan det ju vara ett skönt stöd...
Men på torsdag kväll kommer ju allra käraste systeryster ner hit och det skulle ju vara roligt att säga det face to face till henne. Då är jag ju ändå i vecka 7. Men säger jag det till mamma och pappa idag vill jag säga det till henne i samma veva. Man vet heller aldrig med Mor, rätt var det är så vet hela stan ;) Jag får helt enkelt vara tydlig med det...
Nåja... Det känns också säkrare ju längre jag väntar, men å andra sidan kommer jag inte kunna vänta till v.12-13 iaf innan jag säger det, så det är väl detsamma.
Men ett kort till Mormor och Morfar är ju ändå kanske lite skoj...
Ska fila på det :)
/T
Kommentarer
Hej Toveflikkan!
Själv har jag berättat för dem som står mig närmast tidigt, för som du själv skriver så är det skönt att ha någon att prata med om allt inte går bra. Det kan bli lite konstigt och då berätta att man har varit gravid och sen att det inte blev något. Allt kommer säkert att gå jätte bra...
Lycka till!
MVH
Petra
Jag berättade tidigt för min mamma och min lillebror båda gångerna. Första gången fick jag missfall och hade aldrig klarat mig utan stödet från dem, även om min sambo var helt underbart stöttande och fanns där varje sekund för mig. Jag behöver min mamma att älta allt med både efter mf och som gravid. När jag blev gravid igen var det ingen tvekan, klart jag skulle berätta direkt, hon blev jätte glad. Jag har haft min mamma som bollplank över min oro för mf det här första 12 veckorna. Det har varit skönt att ha henne på min sida.
I mitt fall behöver jag min mamma oavsett om jag är glad, ledsen eller något annat. Om du känner lika skulle jag ha ringt på en gång :)
lycka till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar