Att äta MAT!

Denna ständiga mat-oro...

Fast varför ska det behöva vara en oro, varför kan det inte bara vara en självklarhet att gå till köket och göra lite mat för att sedan stoppa i munnen, ner i magen för att stanna där!?

Visst jag har haft ständigt illamående sedan vecka 5, har nu från inskrivningen v.7 till idag gått från 63,5 till 63,6 kg! 
Men visst! Det är ju framsteg! Men jag önskar att jag kunde vara lite hungrig! Jag KAN INTE stoppa i mig mat när jag inte är hungrig, det är suuuper svårt! Och jag vet att ja verkligen borde. 
 

Älskade bebis, förlåååååt för att din mamma missköter sig så!
Jag försöker göra mitt bästa, det går sakta framåt...

Längtar så efter vårt lilla kärleksbarn!! Det är underbart att ÄNTLIGEN kunna känna dina fina små sparkar! Idag va första gången jag verkligen kunde känna dig ordentligt. 
Nu längtar jag tills sambon också kan få vara delaktig och känna :)

Nej, nu blir det att sova. (ska försöka då sambon är i sthlm)

Stor Kram till er alla <3