Äntligen kom hon....

Skrev ju i förra inlägget om molvärk och ont i magen.. När vi gått och lagt oss vid ca 23, kände jag mer och mer värkar. Fick andas igenom de flesta. Låg vaken och kollade tiden, ca 10 min emellan varje värk. Vid ca 00,45 gav jag upp och väckte sambon, å sa att nu är det nog dags åka in. Ringde taxi strax efter kl 01,00, och den skulle komma ca 01,30. Väl i taxin kom det värk på värk tätare än tidigar. Var in på fl ca 02,00, och då kontrollerade bm mig och konstaterade att jag hade väldigt mjuk tapp och var 6 cm öppen. Värkarna blev tätare och tätare och vid ca 02,30 kom jag in på fl salen. Fick äntligen börja med lustgasen, vilken lättnad... Det blev mer och mer tryck neråt, och när bm skulle fixa till fotstöden åt mig, kände jag bara att jag var tvungen att krysta.. Det gick så fort så tom bm hann knappt med.. Helt plötsligt sa hon: Nu gick vattnet, nu kommer huvudet och nu är hon ute... 

Så efter ca 1,5 timme och 2 krystvärkar kom hon äntligen vår lilla Thindra.. Lättnad och tårarna bara rann..  Hon vägde 3776 g och var 53 cm lång, så rätt så stor, men det märktes inte.. Jag sprack inget och behövde inte sys heller. Det enda var en slemhinna inne i som sprack...

Äntligen mamma igen... :-)