Äntligen!! =)

I tisdags 15 december kom äntligen vår lilla son Leo. Han vägde 2995 gram och var 50 cm lång. 08:10 kom äntligen vårt underverk efter ca 6 timmars värkar (allt som allt).

Allt gick så fort med tanke på att jag hade fått havandeskaps förgiftning, blev inlagd förra torsdagen för att de skulle kunna hålla koll på både mig och min lilla bebis. På måndagen hade värden blivit lite sämre och de gick egentligen bara och väntade på att jag skulle bli riktigt sjuk innan de gjorde något. De besämmde sig för att sätta igång mig och på måndagskvällen vid 18-tiden fick jag den första gelen. De hade planerat att ge mig en gel till på tisdagsmorgonen men så långt kom vi aldrig.

Halv 3 vaknade jag och hade lite mensvärk, ca 30 minuter efter så kom de riktiga värkarna (men det fattade ju inte jag) så ringde på barnmorskan som kom och kollade med CTG, allt såg bra ut och vi andades igenom värkarna. Klockan 5 hade jag så ont så jag kunde inte röra mig och det tyckte hon var lite konstigt så hon sa att hon skulle känna hur långt det gått. Då säger hon "Oj, det är inte konstigt att du har ont, du är öppen 9 cm , det är snart klart"

Hon gjorde klart ett bad till mig och det hjälpte lite, men inte mycket. Låg där ca 1 till 1 1/5 timme, sen gick vi till sängen igen. Vid 7-tiden så var det skiftbyte så då kom 2 underbara barnmorskor in. De riktigt pushade mig igen den sista biten. Vid halv 8 fick de ropa på läkaren för då ville min lille Leo nästan ge upp så hon kom och hjälpte till lite med en sugklocka. 08:10 var han ute och mådde bra. Falskt alarm kallade de det, han hade mått bra hela tiden.

Jag tänkte bara skönt, äntligen får man lite hjälp med det viktiga. Fick upp honom på magen och 10 minuter senare var det dags för moderkakan. De hjälpte till även där, drog lite i navelsträngen. Hade inga krafter kvar i hela kroppen och nu var det äntligen över.

Sprack lite i ytterkanten så de fick sy lite, men alltning annat var som det skulle! Skönt. Nu kunde man njuta av sitt lilla underverk.

Med tanke på att jag skulle ha alla tänkbara smärtlindringar så är jag riktigt stolt över mig själv som klarade det helt utan, inte ens lustgas hann jag få! =) De hade förberett mig på att det kunde gå lite fortare just för att jag var sjuk, för då vill kroppen bara bli av med det onda. Men jag trodde ändå att jag skulle behöva iaf en gel till och det trodde nog alla de andra också. Tji fick vi..hihi..nää nu ska jag gå och mys med min son!

Lycka till alla!!