Har fått sån jäkla ångest. Inte nog för att jag mår så illa och spyr hela jävla tiden... det snurrar så mycket i mitt lilla huvud. Kommer jag bli en bra mamma? Klarar vi av att ta hand om ett barn? Hur ska pengarna räcka? Vad ska mamma och svärmor säga? Allt detta är frågor som jag har vart helt säger på innan, men nu sviktar modet och jag blir alldeles knäsvag när jag tänker på det.
Jag vaknar kallsvettig på natten och bara gråter. Hormoner? Tur att man har sin kära bredvid som är så förstående och klapper än tills man somnar om.
Men det känns som jag vill ta reda på allt! Hur mycket bidrag kan vi få? Kommer vi klara oss på vår minimala inkomst?
oroande är vad det är...
Kram
Jag förstår. Jag kände idag att ALDRIG MER. Jag vill adrig mer må såhär. (är i v 7+0) och mår illa HELA dagarna, spyr och sover på dagarna...
MEN det är värt det! Det är så udnerbart också. Kanske inte just nu, men om ett tag kommer det bli mycket bättre. min mamma och svärmor böev jätteglada. du kanske ska berätta för dom, så att oron lugnar sig?
Lycka till!
Hej där :) Jag är i vecka 14 nu och där i början hade jag också en grotesk ångest, om min sambo verkligen va rätt för mej, om han skulle bli en bra pappa, om jag skulle bli en bra mamma, skulle vi bo kvar i ettan (köpt en trea nu ist) alltså alla tankar vimlar omkring och mer än att bara härda ut och vänta på bättre tider är de enda råd jag kan ge :)
Jag vet att min mamma speciellt kommer bli alldeles galen. och då menar jag inte positivt... eftersom jag går högskolan och ingen av oss har fast jobb... men jag tänker inte hoppa av skolan utan försöka klara det endå med min fästmans hjälp. Vi har ingen bil och vi bor i en 1:a på 37 kvadrat.... hur ska detta gå? får PANIK! :(
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar