Det kommer... Och han får tillräckligt, han snuttar för att få igång produktionen till lagom mängd. För mig gick det åt pipan i början och det är ännu mer tröttsamt och slirigt att hinna med att värma en flaska ersättning, hjälpa honom med magknipet och sterilisera flaskorna efter varje användning. Är så glad att jag nu bara kan ta upp honom på natten och bara ge bröstet- färdiglagat och uppvärmt till perfekt temperatur, inget kokande av flaskor etc... Det jag däremot lärde mig var att lyssna på skriken och vad de betyder innan jag ger bröstet, det kanske är något annat han gnäller om.. Närhet, att det är för varmt/kallt, att kläderna skaver... Visst är man lite låst, men du blir mer låst av ersättning. Min grabb är två månader och först nu har jag börjat tycka det kan vara mysigt ibland. Mest tycker jag nog det är väldigt praktiskt...

Rutinerna kommer, då blir du mindre låst. Sen har iaf jag tyckt att det har varit superpraktiskt att alltid ha maten redo. Men! Känn efter vad du själv vill. Det är ingen som kan se någon skillnad på om ditt barn är flaskmatat eller ammat om ett år. Det är inte dumt för pappan att kunna vara mer delaktig heller :)

Det blir bättre! Hade det också jobbigt i början men gav mig fan på att jag skulle få till det! Det tar lite tid men sen är det så värt det! Har ammat i 6 månader nu o det har funkat så bra efter att det fixade till sig! Är ju sååå smidigt att man har maten med sig överallt o sen det ordnade sig har det blivit så mysigt! Är ju så bra med, särskilt i början, med alla antikroppar barnet får i sig genom din mjölk! :)  Jag har däremot pumpat ut ganska ofta så även pappan kan mata ibland, och jag får lite frihet att göra nåt annat om jag vill! :)

Tack för allt uppmuntrande saker ni skriver. Känns lite lättare när man har skrivit av sig lite. 

För mig funkade inte amningen alls.
Men att ge ersättning är inte så jobbigt som det låter.
Man får en otrolig rutin på det också.

man är inte alls tvungen att sterilisera flaskorna efter varje måltid och man får oftast en jämnare ätrutin. Man vet hur mycket de får i sig & pappa kan ju hjälpa till med maten.
Orkar man inte värma hela tiden kan man koka vatten och förvara i termos. :) Skitsmidigt!

Det mest negativa är nog att det är dyrt.

Nu säger jag inte att du ska sluta, men ville bara ge dig en rättvisare bild av ersättning också. ;)

Det känns nog bättre snart! Lycka till! Kram

Amma är ju någonting man ffa gör för barnets skull, och kan man amma så tycker jag att man bör göra det. Sen kan man ju alltid amma OCH ge ersättning, så blir man inte lika låst och pappan kan hjälpa till också. Men hur bra ersättningen än är idag så är bröstmjölk bättre, och jag blir gärna låst för att kunna ge min dotter det allra bästa :) Och så länge han får upp i vikt som han ska, och följer sin viktkurva så får han tillräckligt :) Min tjej klusterammade också ibörjan, men nu är det ett par rejäla amningsstunder istället, och däremellan är jag fri. Hon är 2 månader :)

Hej!

Jag vill absolut inte vara negativ vad gäller amning, för jag väntar nummer 2 i april & vill försöka amma även denna gång :)

MEN, att sluta amma min dotter, var det BÄSTA som kunde hända både mig & henne.
Hon skrek JÄMT, oavsett om jag ammade henne 1 gång i timmen hela nätterna första 2 veckorna :S
Det lugnade sen ner sig till att hon sov 2 timmar & ville amma 30 minuter sen sov 2 timmar igen, sen gick det upp & ner tills hon var 2 månader gammal.
Jag mådde skit konstant då hon sög sönder mig hela tiden & jag grät nästan varje gång jag ammade, inte direkt som jag förväntat mig alls :S

Så, om man ser till mitt fall, min dotter, var det BRA att det slutade av när hon var 2 månader gammal, jag producerade då så lite mjölk att det kvittade om jag ammade eller inte.
Så jag började med tillägg & allt förrändrades, jag blev en glad mamma & jag NJÖT av mitt barn för första gången sedan hon föddes :)
För att inte tala om min underbara dotter, som knappt grät & som var mycket tillfreds med livet, även om jag inte ammade henne.....

Så jag tycker det är lite fel att säga att det är det bästa, för i mitt fall, var det inte alls det bästa.
Kanske själva mjölken för min dotter att äta, men på alla andra vis förstördes våra första 2 månader tillsammans av just det där " måstet " från alla håll att amma.
Hade jag vetat & känt som jag gör idag, i efterhand, skulle jag aldrig ha ens börjat amma om jag visste att det skulle bli som det blev, var helt enkelt inte värt det för mig!
Men tänker i alla fall, försöka amma nästa nu, tror att jag är mera förberedd psykiskt på det som komma skall, jag vet hur det känns, vet hur jobbigt det är, vet vad som är mindre normalt & mera normalt, så jag hoppas & tror på mig själv nu inför nästa bebis :)

Så ta det som det kommer & lyssna mest på dig själv, för mår du dåligt av att amma, fungerar det i alla fall inte som det ska & bebisen känner mycket väl hur man mår :)

Så, LYCKA TILL & hoppas det löser sig för dig & din amning!!

Fast käns jobbigast på nätterna när man inte vet varför han är ledsen. Eller om det är att han inte får tillräckligt med mat så att han är hungrig. Oj vad svårt det är att veta...