Åh tänk om jag visste.....

God eftermiddag där ute!

Idag är det mega fint väder, men bara för det, misstänker jag att min kära dotter börjar bli krasslig :S
Hostar & sover mycket, BLI INTE SJUK NUUU!!
Visar sig i morgon hur hon mår :)

Sitter här & funderar, det är väl det enda jag gör numera, haha!
Är orolig & nervös inför den stora dagen, vet inte riktigt varför, jag hade en DRÖM förlossning med dottern, så inga dåliga erfarenheter förrutom amningen & ofullständiga hinnor som tog lång tid på sig att komma ut.....
MEN, ändå  har jag ångest på kvällarna innan jag somnar!
Inte alls roligt, känner att jag bara vill ha det gjort, vill att det ska hända & vara över, så jag kan säga "det var väl inte så farligt! " :)

Vill spola fram tills jag har bebisen på bröstet, får se den lill* för första gången, men tiden fram tills dess med smärta & allt vad det innebär, vill jag helt hoppa över ;)
Otroligt att JAG skulle känna så, trodde jag verkligen inte!
Har hitills bara längtat tills jag skulle få vara med om en till förlossning, men anade hela tiden att dom sista veckorna, känner jag inte riktigt lika ;)
Så sant så!

Vad gör man då?
För att njuta av sista veckorna med bullen, istället för att må dåligt & ha ångest så fort lamporna släckts & man blir ensam med sina tankar?
Jag har ingen aning, pratar mycket med min sambo om det, han tröstar & säger lugnande saker, men han vet ändå inte hur det verkligen känns för mig inombords, så hur snäll han än är & hur mycket han än försöker hjälpa mig genom dessa sista veckor, hjälper inte hans ord för att få mig att må mycket bättre, tyvärr :(

Har inte pratat med min BM, känns så himla löjligt på nått vis, alla är väl nervösa & oroliga inför den kommande upplevelsen, oavsett om det är första eller andra gången gillt, skulle jag kunna tänka mig i alla fall :)
Så varför ska jag sitta & beklaga mig för, just jag?
Önskar så innerligt att jag kunde se in i framtiden, se vilken dag & tid på dygnet, det händer, så jag kan känna mig riktigt förberedd & laddad till max psykiskt på den stora upplevelsen som väntar mig......
Men, så funkar det ju inte direkt i verkliga livet :S
Jag kan inget annat än att älta ALLT jag ska komma ihåg inför den dagen det startar, alla saker till lillan, vart hon ska beroende på vilken tid på dygnet det startar, ja allt sånt som verkligen oroar mig!

Det löser sig säkert galant den dagen det startar, då blir allt säkert skit bra, trots att jag är helt ovetandes om dag & tidpunkt på dygnet, andra klarar det ju med fler än 1 barn som ska ha barnvakt osv.
Varför skulle inte JAG också fixa det & samtidigt hinna in till Förlossningen i tid liksom? :)

Min kära sambo tror att vi går över tiden denna gång, jag är inte helt säker på det jag.
Känns verkligen i kroppen att den laddar för fullt, den känns nästintill startklart stundvis om ni gravida förstår vad jag menar :)
Så, nope, att gå över, finns inte i min vildaste fantasi just nu.

Men den lilla får gärna vänta någon vecka till, dottern kom i 38+4, var alldeles perfekt tycker jag :)
Helst får den vänta tills dess, vill den ut tidigare får den allt vänta till nästa vecka, då det är 37+0 på lördag nu & sambon åker bort hela fredagen nu, 36+6 till Jönköping, Elmia på bilmässan, gaaanska många mil hemifrån :S

KOM INTE DÅ BARA BEBIS, MAMMA BEORDRAR DIG!!
 

Nu ska jag fixa lite käk, sen invänta Älskoo som kommer strax efter 16:00.
 

KRam på er & sorry för ett UR deppigt inlägg idag!