Nu har man börjat tröttna rejält på sjukhus, legat här en månad med min lillplutt,
Kom in pga gulsoten för att sola, åkte hem nån vecka senare för att komma tillbaka dagen efter på kontroll men då hade älsklingen min rasat i vikt! Så blir vi inlagda igen.. när han äntligen går upp som han ska blir han mega förskyld och sdn kom kramperna!
Va på röntgen, gjorde eeg, tog massa prover för att få veta va det var, men dom hittade inget..
Jag och sambon tog hjälp av våra föräldrar för vi ville byta sjukhus, tyckte dom hade gjort så mycket fel och personalen va otrevlig, trivdes inte alls och grät mig nästan varje natt till söms, ssom tur var hade vi ett möte och det har blivit bättre, vi får äntligen va i samma rum som vår son!
Dom hittade vad det var för mått han drabbats av för några dagar sen glad att dom hittade vad det var en känner mig som världens dåligaste mamma :/ han har fått herpesinfektion medanshan låg i magen, visst jag hade inga symptom på det och provet som bm tog visade inget heller, och enligt läkaren kan jag fått det via handskakning av nån annan eller pengar trappräcke, vad som helst! Men känns verkligen sim att de e mitt fel att han ligger här..
Bara tur att dom upptäckte det i tid och satte in antibiotika innan dom ens visstd va det var, enligt dom så upptäcktes det så tifigt att han inte borde få några hjärnskador utav det, men kommer ändå vara extra uppmärksam på hans utveckling!
8 dagar kvar sen får vi åka hem! Längtar att få ha vår som hemma för en gångs skull då vi bara fått varit hemma 2 dagar sen han föddes..