6 mm

Idag kom dagen jag länge väntat på. Jag hade bokat ett tidigt ultraljud på gynmottagningen. Med mig har jag min klippa till vän som stöd, då min man är i en annan del av världen för tillfället. Nervöst sitter vi o fnittrar o äter banan i väntrummet.

En sköterska, som kände igen mig sedan sist jag var där, mottog oss o visade oss till rätt rum. O där väntar den läkaren som genomförde en skrapning på mig efter missfallet. Hon vart glatt överraskad att det var jag. Jag får lämna urinprov först o det visade inget annat än att det var så positivt som det bara kan bli. Sen på börjas undersöktning o ultraljud.

Det tog inte många sekunder så vrider hon på skärmen o där var den, bebisen, 6 mm stor med ett hjärta som pickade o pickade o pickade. NU vet jag att det inte är inbilning längre och nu vet jag att det slår ett hjärta inne i min mage.

Jag ska bli mamma, stanna nu kvar där inne lille plutt.

/Anna