4,5 mm

Första och sista gången jag fick se dig var du bara 4,5 mm stor, en svart prick omringad av vitt där inne.

Jaja, även om folk tycker det är larvigt att skriva så som det redan vore ett barn så gör jag det, för det var så det kändes för mig, alla är vi olika.
Det skulle ha varit vårt första barn, du skulle ha kommit i Juli!
Vad lyckliga vi var, det här året har varit skiiit. Så otroligt mycket som har hänt.. Jag har opererats, diagnosterats, en kusin har dött, förlorad kontakt, ekonomiproblem (tack vare FK) mm.
MEN nu skulle lyckan vända och vi skulle bli föräldrar.

Ja, det var ju vad vi trodde iaf. Men nu mår jag sämre än innan, är en viljestark person så jag klarar mig men är deppig.
Gråter minst en gång om dagen en skvätt för Pyret som bodde i min mage i ca 6 veckor. Och den 7/11-14/11 så visste vi om det. Sen visste vi om att du inte fanns där något mer...