3 dagar efter BF V 41 Längtan!

V 41 

Hej, har hunnit gå en tid sen sist.. och ingen bebis har kommit till oss.. Nu börjar jag bli riktigt trött på att vänta faktiskt... jag var beräknad i torsdags den 8:e maj men då kom ingen bebis och inte efter det heller.. idag har vi den 11 maj och Parvel i magen verkar ha det väldigt bra där inne och inte alls sugen på att komma ut... 
Jag har haft lite småkänningar då och då men det har inte övergått till riktiga värkar vilket är störande... Senast igår trodde jag faktiskt att det var på g... jag hade ansträngt mig lite för mycket på dagen så hade jättemycket sammandragningar i magen.. vi var iväg på Olivers födelsedagskalas och senare gick vi en sväng i en galleria i sthlm och kollade på lite saker.. så då kändes det som att jag skulle ramla ihop vid flera tillfällen för det krampade så i magen.. när vi kom hem senare efter att ha käkat i foodcourten så var jag helt slut.. orkade knappt ta mig upp för trappan i vårt eget hus.. Jag hoppade ner i ett extremt skönt bad... hade så varmt i vattnet och sambon började klocka mina sammandragningar. Dem gjorde inte alls ont när jag låg där i badet så det var skönt... Det kom väldigt tätt, och dem var regelbundna... kom var tredje minut.. jag trodde inte det var sant.. för jag visste inte hur ofta dem kom när jag låg där i badet.. men sambon satte på en värkapp på min telefon... när jag gick upp ur badet så kändes sammandragningarna mycket värre och jag fick andas igenom lite grann.. Dock var dem inte jättejobbiga... ringde till förlossningen och rådfrågade hur vi skulle göra.. dem tyckte vi skulle komma in om jag hade så regelbundna värkar.. men jag hade ju inte ont... jag visste inte vad jag skulle förvänta mig.. men jag var ju helt bombsäker på att det skulle göra ont i värkarna... så jag var tvungen att flåsa mig igenom som sist jag hade värkar... men icke.. så jag stod på mig att inte åka in... vi låg i soffan och kollade lite grann på schlagerfestivalen... men det var så extremt dåligt så vi gick och la oss istället i väntan på att värkarna skulle tillta och det skulle bli dags att åka in till förlossningen.. Men sen avtog dem.. och det hände inte ett smack.. snacka om besvikelse... inte alls regelbundna och inte alls onda.. så jag låg där i sängen och väntade och väntade.. men inget hände... kunde dock inte sova för var så uppspelt på att nåt skulle hända och nu kom verkligheten faktiskt ikapp mig att det snart är på g.. har inte hunnit reflektera så mycket över hur det kommer bli och smärtan och så i och med att jag har haft fullt upp med vår dotter som vi har sen innan... jag var mycket mer påläst och förberedd när jag väntade henne än denna graviditet.... jag låg och tänkte på att praktiskt så det var bara att försöka samla sig och ta det lugnt i sängen... stressade upp mig själv förmodligen och kunde därför absolut inte sova.. jag var jättetrött då jag hade haft mycket sammandragningar natten innan, alltså fredag till lördag.. den dagen hade jag Hilma hemma på dagen för dagis var stängt.. så vi var i full gång hela dagen och då ansträngde jag mig rätt mycket... var iväg på öppen förskolan och lekte lite och så, jag försökte vila lite när hon hade sin vila mitt på dagen ute i vagnen men det gick sådär kan man säga... så jag var helt slut redan igår då jag hade sovit jättedåligt natten innan oxå.. men ändå kunde jag inte sova.. sjukt... i natt hoppas jag få lite mer nattsömn! 
Är orolig att det ska bli som min förra latensfas, som pågick i flera dygn och jag var helt utmattad när jag väl kom in till förlossningen för jag hade inte sovit på flera nätter... så hoppas verkligen att det inte blir så den här gången med... för det vill jag inte vara med om igen!! 

Nu håller alla på att höra av sig hela tiden och frågar om det har kommit nån bebis.. Näää det har det inte.. hur går det.. blababla.. något störande med alla som ska ha kontroll.. jag  hör av mig när det händer nåt... men nej då.. om man då inte svarar på sms eller samtal tillräckligt fort då förväntas man vara på förlossningen tydligen... suck.. kommer ihåg att jag tyckte det var jättejobbigt sist oxå...  

Så vad ska vi mer ta upp såhär i vecka 41.. sista dagen om inget hänt blir fredag den 23 maj.. då blir det igångsättning... då är det 15 dagar över tiden.. men hoppas verkligen att det startar av sig självt innan dess.. dels för jag vill att Parvel ska komma nu och dels för jag inte vill bli igångsatt.. vill gärna att det ska komma den naturliga vägen.. vaginalt och att det ska komma efter hur min kropp jobbar... är inte alls sugen på att kejsarsnitt heller... så det är bara att hoppas att man slipper det... 
Jag var i torsdags, på självaste bfdagen på sista besöket hos min barnmorska.. min fantastiska barnmorska.. det var sista besöket.. trist.. hade hoppats på ett till besök såhär i denna veckan v. 41 om man går över.. tror jag var hos henne sist rätt sent.. men denna gången skulle det inte bli fler besök... kändes lite sorligt faktiskt.. jag gillar henne jättemycket så det känns sådär.. synd man inte kan gå till samma person när det är mvc och bvc... men icke..  vi har fått himla bra kontakt och hon är så mycket mer än bara min barnmorska.. jag gick och pratade med henne ett bra tag efter att Hilma föddes pga strul med amningen och livet runt omkring.. så hon känner mig väldigt bra och hon är väldigt bra att prata med..  en bra lyssnare.. ibland behöver man en sådan i sin närhet.. så jag ser fram emot efterbesöket och efterkontrollen hos henne sen.. då har jag även tänkt ta med en present till henne.. känner att jag vill visa min uppskattning på något sett... så får se vad jag ska köpa med för nåt! Vet inte om gravida brukar ge nåt, eller hur det funkar men jag vill ialf ge nåt litet :) 

Lite om gravidkrämpor, jag har inte alls samma bekymmer denna gången som sist.. jag har gått upp 8 kg totalt denna gången vilket är mindre än sist.. så det känns superskönt... jag hade en högre startvikt vid denna graviditet än vad jag hade första gången men jag har ändå bara 8 kg upp.. så det känns fantastsikt, även om jag har en hel del att jobba med sen när väl bebis är ute... vill ner till min startvikt jag hade långt innan jag började skaffa barn :) och då har jag mer än 8 kg kan jag ju säga...  jag har mått så otroligt illa i denna graviditet så har inte fått behålla all mat heller.. dock har jag ju haft så mycket mer foglossning så jag har inte kunnat röra mig alls sen vecka 20.. så jag har inte tagit många steg alltså då mina höfter och ben och mage verkligen inte har samarbetat med mig.. :( så jag trodde verkligen att jag skulle gå upp massor denna gången, just att jag inte rört mig någonting alls.. kört bil vart jag än ska typ.. och gå i snigeltakt det lilla jag kunnat gå... det förbränner man inga kalorier på... sen har jag ätit mycket sämre den här gången.. har ätit vad jag varit sugen på.. inte alls tänkt på samma sätt som sist, då var jag väldigt nyttig och ändå försökte röra mig så  mycket jag kunde även om jag hade foglossning då men inte alls så allvarlig som denna gången... allt har varit mkt värre denna graviditet... illamåendet.... kräkningar... sömnproblem.... sammandragningar sen tidigt i grav... och sist och absolut inte minst.. snarare störst denna förbannade foglossning... den har gjort att jag känt mig som en fånge i min egen kropp... jobbigt att gå i trappor, stå, sitta, ligga, gå eller bara resa på sig... så det ska bli så fantastiskt sen när bebis väl är ute och man kan få tillbaka sin egen kropp och kunna röra mig och börja träna igen!! Saknar den så!! Det som var positivt sist var ju att foglossningen försvann väldigt fort efter förlossningen... så det hoppas jag att den gör den här gången oxå... 
Det jag mer kan nämna denna gången är att jag inte alls är lika uppsvullen, inte lika mkt vätska i kroppen.. kan fortfarande ha mina ringar.. och dessa fick jag ta av mig  minst två månader innan min dotter kom ut sist.. redan i december var det kört att ha ringar på mig.. men denna gången har jag ännu dessa på.. känns bra... jag får heller inte kramp i fötterna lika mkt.. hade det sist... och det spände och gjorde ont i fötterna och där strumpkanten sitter värkte det rent när jag tog av strumporna.. men det märker jag inte av alls den här gången.. har heller inte lika ont i fogarna nu i slutet som jag hade sist, då hade jag mer ont hela vägen fram.. men sen bebis fixerade sig i v.  34 någonstans så har jag fått lättare att gå och stå... skönt.. så det är rätt hanterbart nu så länge jag är superförsiktig och inte överanstränger mig... man lär sig leva med det som man säger... 
inser sina egna begränsningar... och lever efter dem.. 
Jag har inte så ont i mina händer denna gången som sist, när jag vaknade av kramp, värk och uppsvullna händer.. sist använde jag stödskenor nattetid och det har jag inte behövt denna gången... har varit torr om händerna i perioder men inte så mycket som i första graviditeten... inte klåda på kroppen, vilket är skönt.. och inte alls upplevt att mitt tandlkött tagit lika mkt skada denna gången.. det hade jag oxå problem med sist.. ont som tusan i munnen och mycket blåsor mm.. så det var svårt att äta och dricka varmt för allt gjorde ont... dock har jag varit väldigt skör med immunförsvaret denna gången.. har typ varit förkyld hela tiden känns det som.. Hilma har dragit hem så mycket baciller från dagis.. så jag har fått allt hon har varit i närheten av... främst för jag har sovit så dåligt i hela graviditen och då blir jag extra känslig... men det roliga är det att hon är stenhård och inte alls blir så sjuk som en annan.. jag ligger pall i flera veckor medans hon har varit sjuk några dagar här och där sen frisk igen.. det är skönt det ialf.. men ändå.. konstigt att jag blivit så himla sjuk ofta och inte hon... ofta oxå hon tagit hem sjukdomarna verkar det som men inte blivit dålig själv... så det är lite skumt.. men men.. hoppas mitt immunförsvar blir bättre nu sen när bebis väl tittat ut... 

Vi vet ju inte vad det är för en liten filur inne i magen... men nu börjar jag tro det är en tjej.. tror vi får en tjej till.. det vore roligt för Hilma oxå med en lillasyster och det vore ju otroligt praktiskt då vi har en hel uppsjö av tjejkläder och inga pojkkläder alls.. men samtidigt vore det ju kul att få en pojke så man får en av varje... ja det kvittar verkligen.. huvudsaken Parvel är frisk där inne.. det är jag mest orolig för nu.. att det kommer ut ett barn som inte är friskt.. så könet spelar verkligen ingen roll... men det är sjukt spännande...  nu är vi så nyfikna och förväntansfulla både sambon och jag.. det var nog han som stressade på oxå och ville att vi skulle åka in till förlossningen igårkväll/natt men sen avtog ju sammandragningarna.. och jag var så förtvivlad.. för jag stod mitt emellan och skulle försöka avgöra om det skulle avta eller tillta... jag hade ingen aning om hur det skulle bli.. men samtidigt var jag den enda som kunde avgöra det.. när jag pratade med henne på förlossningen, en otroligt gullig barnmorska som hette Cecilia så sa hon att jag var tvungen att gå på magkänslan... hm.. det var ju jättesvårt.. men jag gick på magkänslan och sa att vi skulle stanna hemma... vi har ju en bit till förlossningen plus att när vi åker in så ska vi åka och lämna Hilma hos barnvakterna.. och det tar ju lite extra tid att packa ur alla hennes saker och få in henne där och säga hejdå och så.. och sen köra in och parkera och allt sånt.. sen har man hört så många exempel på att det går så mycket fortare med andra barnet så det är bråttom in... så jag var verkligen i valet och kvalet.. att åka in eller inte.. men sammandragningarna gjorde ju inte så ont heller.. och så försvann dem ju typ sen senare på kvällen mot natten så då var jag väldigt glad att jag inte såg till att väcka upp henne mitt i natten, åka iväg och lämna henne och åka in själva för att sedan få höra.. nej du är inte öppen alls.. ni får åka hem igen.. fy vad snopet.. så det vill jag verkligen inte vara med om.. samtidigt vill jag ju inte vara hemma så länge så vi får stressa in och köra 140 på motorvägen för att inte riskera föda i bilen.. så det är jättesvårt tycker jag att veta.. jag hoppas att när det väl är på riktigt att jag verkligen känner det och att jag tar det på allvar och inte försöker andas mig igenom värkarna hemma för länge och att det sedan blir panik in... för det värsta enligt mig.. ja det är väl inte det värsta, men vill inte utsättas för det.. är att bli hemskickad.. nä du är inte öppen tillräckligt.. det är en sådan stor procedur att ta sig in och lämna av vår dotter och allt så vill inte komma in föräns det verkligen är dags på riktigt.. och då vill jag gärna att det ska gå snabbt..  men det lär det ju göra med eftersom det bara har gått 2 år och 3 månader sen jag födde barn sist..  jag hoppas dock att när vi väl kommer in så hoppas jag att jag är öppen rätt mkt så vi inte behöver tillbringa flera dygn på förlossningen innan väl bebis är ute.. det funkar inte med barnvakten heller.. och vill inte bli av med sambon pga vi åkt in för tidigt och att han måste ta henne sen..och ligga där och föda... Hoppas den trevliga barnmorskan som jag pratade med i telefon är den som förlöser :) Vore kul att träffa henne, vissa människor är verkligen så gulliga och sympatiska och man gillar dem direkt av bara ett telefonsamtal! :) Så just nu känns det lite nervöst faktiskt hur det hela ska sätta igång och hur fort vi måste dundra in till sjukan... hoppas det inte går för fort för man vill ju ändå hinna packa det sista och kunna åka iväg i någotsåluna bra tid och så.. men man vet ju aldrig... Det återstår att se! Jag är typ helt säker på att det ska sätta igång med värkar ialf.. och att det kommer sätta igång nattetid..haha.. får se om det stämmer eller om det blir annorlunda denna gången...  barnmorskan jag pratade med sa att latensfasen inte behövde göra så ont... så jag hoppas bara att jag fattar när det är på riktigt än när det bara är dessa sammandragningar som jag går runt och har i tid och otid... dessa kommer och går men gör inte jätteont.. dock så blir ju magen som en ballong varje gång..men jag behöver inte andas mig igenom dem... 

Vi har hunnit vara inne på förlossningen två gånger den här veckan, dels för att Parvel inte har sparkat så mycket som tidigare... förra måndagen den 5:e så var vi inne på kontroll på kvällen.. då hade jag inte känt fosterrörelser på flera dygn... hade känt lite här och där men inte på kvällar och nätter vilket jag annars har gjort typ hela graviditeten... så jag berättade det på måndagkvällen för sambon när han kom hem från jobbet.. han blev jätteorolig och tyckte vi skulle åka in och kolla läget...jag tyckte det var onödigt för det skulle säkert sätta igång och sparka och leva om i magen senare på kvällen.. men han tyckte vi skulle åka in tidigt så vi hann hem i vettig tid om det nu inte var någon fara på taket... jag ville inte väcka upp Hilma.. men då löste vi det faktiskt så bra att barnvakten som är Olovs kompis som bor i närheten kom hit istället på kvällen så slapp vi rycka upp Hilma.. så han satt här och kollade tv några timmar medans vi åkte in och kollade till Parvel..  kom in, fick göra en ctg-kurva och dem kollade hur aktiviteten var i magen.. och så fick jag träffa en läkare som gjorde ett ultraljud som kollade mängden fostervatten och att bebisen hade det bra där inne.. komiskt nog så började ju Parvel att sparka som en tok när jag väl låg där och hade den där kurvan på... så då kändes det ju bra igen.. men det var ialf skönt att se att allt såg bra ut... dock så var det mycket mindre aktivitet i magen.. jag är ju van med att Parvel har disco där inne på kvällarna och på nätterna.. mycket sparkar och mycket sammandragningar.. men det var inte alls så mkt denna kvällen.. inte heller de nästkommande nätterna.. så när jag väl sen kom till mvc och barnmorskan på torsdagen den 8 maj.. självaste bf dagen.. då så såg hon i journalen att jag hade varit inne på förlossningen.. vi pratade lite om det.. jag sa att aktiviteten hade gått ner jättemycket sista veckan men att jag trodde att det hörde till... då sa hon att nej det hör inte till.. du ska känna lika mkt som innan... hon lyssnade på bebis hjärtljud som var mycket lägre än vanligt.. hon försökte väcka bebisen för Parvel sov när hon kollade ljudet.. men då fick hon ingen reaktion.. ingen spark och jag låg på olika sidor och hon buffade på rätt ordentligt på min mage i hopp om att få nån reaktion.. men icke.. hon blev orolig och tyckte vi skulle kolla upp så att inte bebis i magen var slö eller nåt hade hänt.. hon ringde inte till förlossningen och bad att få prata med en läkare...  berättade om min sits och så tyckte dem att jag skulle komma in omedelbart och göra en kurva på förlossningen...  jag tyckte det var lite overkill.. men hon var märkbart förvånad och rådde mig till att åka in direkt... så jag åkte in direkt efter mitt besök på mvc... hon var orolig att nåt hade hänt där inne.. så på torsdagem. runt halv tre kom jag in till förlossningen själv för första gången... sen kom ju sambon och det kändes bra att han kom.. även om jag var övertygad att det inte var nån fara så är det ju alltid skönt att kolla en extra gång... dem satte en ny kurva och gjorde samma procidur som sist.. fick träffa en barnmorska och senare en läkare som gjorde ett UL. allt såg bra ut.. men under tiden vi väl satt där så var vi lite oroliga för vi såg kurvan utskriven bredvid oss och bebis i magen var inte särskilt aktiv och jag hade inte så mycket sammandragningar heller.. så vi satt och spekulerade om det skulle behöva bli igångsättning ev. men sen visade det sig att allt var bra... vilket var lite konstigt då jag inte känt så mkt.. men men.. det var ändå skönt att se till bebis och sen fick vi åka hem... Så runt fyra åkte vi hemåt igen..  bara att gilla läget att Parvel rör sig mycket mindre nu...  det är väl trångt som tusan där inne.. 

Det ska bli så otroligt spännande att se hur storasyster kommer reagera när det kommer en liten bebis och flyttar in här hos oss.. vi pratar jättemycket om bebisen och hon pussar på magen flera gånger om dagen... så söt.. nu i v. 40 satte vi in babyskyddet i bilen oxå, framme.. så då sitter ju jag bak bredvid henne när vi ska åka någonstans hela familjen i bilen.. då pratar hon hela tiden om att bebis ska sitta framme och mamma sitter bak.. eller snarare på hennes språk: Bä sitta namme (bebis sitta framme) haha.. det där med språket är inte alltid lätt.. även om hon lär sig och lyssnar och tar efter nya ord varje dag så kan jag säga att uttalet är långt ifrån perfekt..haha.. det är bara vi som förstår henne tror jag, och ibland gör inte ens vi det och då blir hon så otroligt frustrerad... det är så hemskt när hon försöker säga nåt och så står man där som ett frågetecken..oftast så pekar hon på vad hon menar.. men det är inte alltid det går att peka.. men det är en så otroligt rolig period nu när hon har börjat prata mer och mer.. och skapar egna meningar och man får tillbaka så mycket mer nu när man kan kommunicera på ett hela annat sätt! Så det är supermysigt på alla sätt och vis! Hon är så duktig! Så vi har sagt till Hilma att vi ska åka och hämta bebisen.. för det går ju inte att förklara för en 2åring vad en förlossning är... så vi har sagt att mamma och pappa ska hämta bebisen och att hon ska vara hos barnvakterna.. och att vi hämtar henne där sen... men det är nog inte att det går in alla gånger alltså.. det kommer bli väldigt konstigt för henne väl den dagen är här... hon är inte jättebekväm i deras sällskap heller så jag hoppas det kommer gå bra, dem har inte umgåtts så mycket barnvakterna och hon.. men dem har oxå barn så det är bra då finns det ju leksaker och sånt och dem kan ju barns rutiner och så! :) Så jag kommer säkerligen vara orolig för henne hur det kommer gå, samt hur länge hon ska vara hos dem... hoppas det går smidigt hela förlossningen och att vi kan åka hem relativt snabbt så hon inte behöver vara där längre än nödvändigt.. helst hade jag velat att min mamma eller svärmor kom hit och var hos oss så hon kunde vara i sin egen miljö och där hon känner igen sig och kan leka med dem på heltid vore ju nåt... med mormor eller farmor får hon ju fullständig uppmärksamhet... får se när det väl sätter igång om det blir när hon är på dagis eller inte.. hoppas att rutiner med hämtning och lämning isf funkar.. jag borde verkligen inte fokusera på det då.. men man kan ju inte låta bli.. mammahjärta som man har... min lilla flicka som typ aldrig har barnvakt ska vara borta hos några hon knappt känner.. men hon kommer ha det bra där, det är jag helt övertygad över, men man blir ju lite nojig! :) 

Nu har jag skrivkramp och ska göra nåt annat här...  Får se om jag ska ta och börja gå och sova snart kanske... är helt slut.. och borde ju passa på att sova när jag kan eftersom man inte vet när det är dags! Är så sjukt nästäppt nu oxå, glömde ju skriva med det där uppe kom jag på.. bland alla krämpor.. så bara av den anledningen är det svårt att sova.. Nu kom sambon in från garaget oxå och jag ska socialisera lite... 

Hoppas det inte blir fler inlägg innan bebis är här.. haha.. att nästa är när bebis väl kommit och att den storyn handlar om min förlossning och hur underbart det är att vara tvåbarnsförälder :) Vi längtar så efter dig Parvel! Kom snart till oss!