Hejsan
Det är så här att jag har precis blivit 17 år gammal. Under en tid har jag ränt till gynekologer och en jäkla massa doktorer då jag blir akut sjuk när jag får min mens. Dem har nu sagt till mig att jag kan ta bort min mens men då kommer jag inte att kunna få några barn ( går i släkten att det är svårt att få barn). Så jag och min pojkvän har valt att försöka skaffa ett barn. Jag och han är överrens och vill jätte järna bli föräldrar. Vi fick ett missfall för 2 månader sen.
Nu till mina frågor...
1 . Min mamma och jag kommer inte överrens hon har tidigare sagt att skulle jag skaffa barn så här ung skulle jag förstöra mitt och hennes liv. Hon är en mamma som har regler för allt. Jag får aldrig umgås med folk eller knappt träffa min pojkvän... Jag får inte ens bestämma vad jag ska ha för kläder på mig...
Hur ska jag kunna berätta för henne att jag är gravid? Jag är jätte rädd och det är det enda i hela den här situationen som skrämmer mig. När säger man det och hur ska jag säga?..
2. Jag är tvingad att bo hemma tills jag är 18 men om jag får barn har inte jag rätt att bo med min pojkvän då och vårat barn, som en familj? Kan mamma tvinga mig att bo med mitt barn utan min pojkvän hemma?
Mamma är en satkärring och vi har aldrig kommit överrens, jag vill verkligen ha det här barnet tillsammans med min pojkvän. Jag är jätte glad och min kille med... Men är rädd att mamma hittar på något skit som gör att jag aldrig kommer kunna få ha det här barnet ifred..
Om någon har några förslag eller är insatta i just de här frågorna skulle jag vilja ha svar så snabbt som möjligt. Älskar att känna en annan del i mig men är rädd för att den här lyckliga nya känslan ska tas ifrån mig!
Du sitter i en knivig sits, men steg ett är nog ändå att flytta ihop med din kille, det är en helt annan sak att träffas 24/7 istället för när man vill och allt annat som kommer på, som disk, handling, matlagning, tvätt, m.m...
Och inte minst hur ska ni försöja er ekonomiskt?! Är ni 17 år så antar jag att du går i skolan.. har du inte jobbat tidigare får du ut runt 4500 kr om ens det..och det ska räcka till ALLT...
Kanske rent av bättre att vänta tills du är 18 år istället, det låter nämligen lite som du gör en liten revolt mot din mamma som har stränga regler.... Det är mitt tips! :)
Försök överväga att vänta.. tiden kommer så småningom! Men 17 år är väldigt tidigt..
Lycka till! :)
Min kille är 20 år och jobbar heltid, jag extra jobbar eftersom jag går i skolan, problemet är att läkarna ville att jag skulle börja äta något som gör att mensen uteblir och tar bort värken. Så dem gav mig två allternativ, äta piller nu och aldrig få barn eller skaffa barn nu och sen vara glad för det så jag kan äta piller fter det.. Så det är absolut inte för att gå emot min mamma =)
Jag håller nog med talaren här över!
Tänk om ni två inte ens skulle funka att bo ihop under samma sak, hur bli det då för bebisen? Och din mamma bestämmer om din pojkvän får flytta in lr inte eftersom det är hon som bestämmer över erat "hem" även när du är 18 år gammal.
Lika bra att berätta för din mamma hur det ligger till. Hon kan inte tvinga dig till något. Men skulle du bli utslängd kan du få hjälp av soc, för ingen skall bo på gatan. Speciellt inte ett barn. Men det kan vara så också att soc kan göra en utredning och ta ditt barn med.
det är så mycket mer,hur är erat förhållande? Hur länge har ni varit tillsammans? Hur ska du göra med skolan? Ingen får jobb idag utan avslutad gymnasieutbildning.
Det är ingen annan än du som kan bestämma det men jag står fast vid att man ska flytta ihop först och bo ihop dygnet runt, med alla hushållssysslor och liknande. sen är beslutet erat. Men tänk ett steg längre... =)
Ni som kommenterar asså det är endå hur mogen man är i sättet och visst jag förstår er hur ni menar, man har inget jobb, man går kvar i skolan, osv.. men man kan endå kämpa och få det perfekt, göra det bästa utan sitvationen.. jag själv är 17 år och gravid och beräknad ca 20 feb.. men iaf. jag tycker du verkligen ska följa ditt hjärta, visst man ska veta alla negatviva saker det är ingen lek, det är inte direkt så att ååh nu skaffar vi barn, det är ett så stor ansvar osv..
1. jadu jag tror att hon kommer tänka anorlunda med tiden så fort hon har smällt in det, så tänke min mormor med att det skulle förstöra hennes liv av någon konstig andledning med det var det bästa som hände henne säger hon.. och när du ska berätta för din mamma, berätta som det är att du följer ditt hjärta och att du tycker att det är det bästa, så får vi hoppas på det bästa, men din mamma kommer nog att få en annan syn lite senare, det är endock ditt liv, dina beslut!
2. Det är nog bra att du bor hemma den första tiden så du har din mammas fulla stöd med, sedan när du fyllt 18 kan du flytta ihop med din kille i en lägenhet eller ngt, jag tror att hon har rätt till det, men försök prata med henne så kan killen får vara hos dig några nätter och på dagar osv..
Hoppas det var lite till hjälp? jag hoppas ditt bästa! och lycka till ! :) bara kämpa kämpa och följ ditt hjärta och respekterar inte omgivningen dina beslut skit i dom, det är ditt liv eller hur? :)
Planera lite så du iallafall hinner ta din student, antar att det blir till nästa sommar? Och jobba allt va du orkar! Så du får ut det mesta av din mamma penning. Kanske ni kan flytta till något mindre att bo i under tiden med, tills barnet kräver större, efter ett två år. Kostar ju lite mindre.
Lycka till!!
Ps. jag flytta hemifrån när jag var 17, det gick alldeles utmärkt, men dock va min mamma min förmyndare och hade sista ordet tills jag fyllt 18. Mennär honmärkte att jag var ansvarsfull och skötte mej så lugna hon sej lite;)
Jag har haft samma problem som dig med min mens och provat allt, det som fungerat för att få bort mensen med vissa biverkningar såklart va för att ta p-spruta, men fungerade inte i längden pga höga hormonnivån, fick sedan ett speciellt p-piller som jag ätit konstant under 3 år och haft mens max engång om året då har jag planerat in det så jag kunnat ligga hemma med febern och spyorna =( Detta har dock aldrig lett till något prat om att jag inte ska kunna få barn? När jag slutade med detta blev jag gravid innan föregående mens och är nu gravid i v 36+3 =) Lycka till!!
Jag är 29 år och min mamma blev missnöjd när jag berättade om att jag var gravid.... vissa mammor hittar fel i allt!
Så följ ditt hjärta o försök ordna allt så bra du hinner innan det är dags!!! :)
Lycka Till!!
Jag blev gravid med min dotter när jag var 17. Jag är syperlycklig över det!!. men jag jobbade innan så jag har full mamma penning. den ligger på ce 8 - 9 tusen innan skatt. när jag och killen fick reda på att jag var gravid så flyttade i först till en 1 :).. och när våran dotter kom skaffade vi oss en 2a :). måste någ hålla med lite dom andra där på både den tråkiga och den roliga sidan... Om du jobbar innan så får du med pendar.. det gäller 8 eller 9 månade som du behöver jobba för att få ut full mamma penning. så om du skaffar jobb så fort som möjligt. det är inte kul att stå utan pengar, för du kommer vilja köpa saker åt den lill* som kläder, leksaker mm. men tro mig, blöjor kostar mer än vad man tror. sen är det massa annat du ska lägga pengar på i månaden oxo.. sen, om man inte vågar berätta att man är gravid så är man inte riktigt mogen för det.. Men jag förstår att du vill. börja med att skaffa jobb, så tror jag det komer att kännas bättre för dig. för då kan du tala om det för din mamma hur mycket du kommer få i inkomst och att ni kommer klara er..
Jag tycker inte att det är upp till din mamma att bestämma över hur du väljer leva ditt liv, du måste få göra dina egna val! Men tänk igenom noga innan så du är säker på vad du vill!
Jag tycker att du skall följa ditt hjärta och göra det som känns bäst för dig och din kille!
Sen är pengar inte allt, alla planerar inte sina barn, och situatonen i livet just då kanske inte alltid är den bästa. Men då får man göra det bästa man kan för att få det att fungera!
Lycka till! :)
Du är i en svår situation. Hade någon sagt till mig när jag var 17 år att nu eller aldrig så hade jag letat upp en spermabank om det hade behövts. Det tror jag att alla här borde hålla med om. Det jag har att säga är att tänk efter och sen tänker du lite till. Kanske pratar med skolan och fråga om möjligheten att plugga distans. Ta fler pass på ditt extrajobb och se så att allt går att fixa. Sen tycker jag att du ska säga till din mamma att om det var henne det här gällde skulle hon nog velat göra samma sak.
En fråga: varför kan du inte ta Cerazette eller P-sprutan som tar bort mensen tillfälligt?
Du har säkert redan utforskat alla alternativ. Men undrar mest av nyfikenhet.
Jag har provat men det hjälpte inte, jag behöver alltså genomgå en operation för att ta bort delar av äggstockar och livmoder... I alla fall operera vilket skulle göra mig steril.