Hejsan!
Jag är 20år (21 i juni) och gravid i v10. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 4år, och jag känner att vi har ett hyfsat stabilt förhållande. När vi just blivit tillsammans så var vi nyfyllda 17år båda två och jag blev gravid första gången vi hade sex, men valde vid det tillfället att göra abort. Men nu efter 4 år så har jag blivit gravid igen. Men han säger att han vill inte bli pappa nu och han är inte redo. Saken är den att i hans familj så har hans bröder ganska nyligt fått barn så varje dag ser man små änglar ligga och splattra på golvet och jag sitter där gravid och ingen vet om det förutom min pojkvän då som inte ens vill ha de. Om jag behåller det så säger han att jag måste flytta hem till min mamma. Och det är verkligen ingenting jag vill! Men han beter sig lite konstigt, ena stunden frågar han hur jag ska göra med barnet och blir lite små sur när jag säger att jag inte bestämt mig, och efter kanske 20 minuter så kan han ligga och gosa med mig hur mkt som helst, vad är de liksom?!
Snälla kan någon ge mig några om vad man ska göra när pojkvännen inte vill ha barnet och jag klarar inte av att göra en abort till men de fattar han inte. Och han säger att jag måste flytta om jag behåller det. För mig låter det som om att han liksom gör slut redan, att han verkligen vill att jag ska flytta för att han vet att jag inte klarar av en abort till!
Men snälla, skulle verkligen uppskatta några kloka ord :)
Min pojkvän hade samma beteende i början, men han sa inte att han absolut inte ville ha barnet o så men han va väldigt konstig och rädd. Jag tror att din pojkvän är rädd, kanske rädd att förlora friheten han haft hela tiden fram tills bebisen kommer, men förklara för honom hur du känner och att hans frihet inte kommer att försvinna o så. det fixar sig säkert. kram
Halloj! Om jag vore du skulle jag sätta mig ner och tänka lite. Han kan inte bestämma vad du ska utsätta din kropp för och vad du har för känslor. Jag skulle inte heller ha gjort abort! Jag fick mitt första barn när jag var nyss fyllda 20 år och mitt andra barn när jag fyllt 21. Det är absolut ingenting som jag ångrar i dag, jag lever inte med pappan till mina två äldsta barn utan jag har gift mig med min man och har nu en hel del drös med barn och väntar nu vårat 7 .e barn.
Hur ser situationen ut annars, har du jobb ,så att du kommer att klara dig på föräldrarpenningen?Det är inte det värsta som kan hända att flytta tillfälligt tillbaka till sina föräldrar! Jag hade nog övervägt om hur mogen din pojkvän är som kan "hota" dig med något sådant.
Nä jag säger satsa på det som känns rätt och det låter ju som om det skulle vara bebisen som vinner det, det är ju en livslång kärlek!! Lycka till och kram på dig!!
Min pojkvän sa exakt samma sak till mej när jag berätta att jag va gravid igen o vägrar göra abort. men sen gick det kanske två veckor. sen kom han och sa att han vil bli pappa o vi löser allt. Han vart bara rädd när han fick veta att han ska bli pappa. Sen trodde han att han frihet va över nu att han skulle bara få vara hemma o inte umgås med hans kompiar. men då förklara jag att så klart han får umgås med sina kompisar o sånt. men det jag menar är att han vill säkert ha barnet men säger att han inte vill ha det för han är rädd. så det komer att lösa sig :)
håller med dom andra.. men skulle vilja tillägga att din pojkvän kanske skulle ta o tänka till lite... har man oskyddat sex får man allt vara redo att ta ansvar, abort är inget preventivmedel... ja hoppas att han ändrar sig, men gör inte abort för hans skull.. de kommer du ångra dig... *kram*
det låter precis som mig och min pojkvän.. han ville verkligen INTE ha barnet, han försökte med allt för att jag skulle göra abort. Jag stod på mig och tänkte inte göra abort. Idag är vår son 5 månader och han älskar honom över allt annat =) När lillen var 10 min gammal sa min sambo" det var tur att du inte gjorde abort"..
Låt ingen bestämma åt dig, gör som du själv vill. Vill du ha barnet så gör inte abort, du har ju gjort en tidigare och vet vad det innebär med känslor osv..
Du beskriver själv ert förhållande som hyffsat stabilt.. låter inte riktigt som att det är ett förhållande du värdesätter så mycket? Men om du gör det, värdesätter det så ska du definitivt respektera att han ej vill bli far.
Samt du är ung, du kan skaffa barn senare. Inte med första bästa karl. Kanske bästa är abort + göra slut och leta upp en kille som vill samma saker som du vill?
Det är ditt val. Om du är redo att kanske bli, till en början, ensamstående mamma om han nu verkligen väljer att inte delta så kör på :) allt löser sig! Har gjort abort en gång med innan då jag nyss fyllt 16. Men nu när jag blev gravid igen var det värsta timingen och passade inte alls in och jag skulle fylla 19. Men jag sa bara att jag gör inte en abort igen. Punkt slut.
Och vi har nu en dotter som är alldeles underbar och allt löste sig :)
Kan garantera med 80% att han kommer ändra sig om du bestämmer dig för att behålla :) Så länge du är redo att acceptera att om han inte vill delta så behöver han inte, då behöver inte du tänka på vad han vill utan vad du vill!
Lycka till!
Hej tjejen, jag är lite i liknande situation.. Jag är i vecka 6 och har inte berättat för min kille än, (testet var svagt hos bm i tisdags men ska dit imorgon igen.) Så väntar lite med det.
Har gått igenom en jätte jobbig och sen,dessutom ofrivillig abort med samma kille fö 2 år esdan, och vill verkligen inte genomlida det igen. vet vad han kommer säga och han är ju inte redo men tror det handlar om att han inte vill bil berövad sin ungdom och är rädd för vad hans kompisar skall tycka. han är 23 och jag 22.
Han får självklart välja hur mkt han får vara inblandad för jag klarar inte en gång till, mådde dåligt i över 1,5 år efter senaste, och jag är både rädd och överlycklig samtidigt.
<jag har dessutom ätit mina minipiller precis som man ska och inte missat e enda gång är det lite roligt att det hände endå, så vill inte att han ska tro att jag har lurat honom, eftersom jag aldrig skulle göra det då jag inte skulle sätta ett barn till världen när jaf vet vad han tycker om det.
han vill inte ha barn innan 30 sa han ngngång förut.
Jag tycker endå att du och jag samt alla andra ska stå på sig själva. För att folk som säger att jag måste tänka på honom också, som en kvinna här ovanför. Det är sant. MEN... sist tänkte jag enbart på honom och genomled en abort i 17+4 veckor, och gick helt emot mina egna känslor och värderingar, (och eftersom detta var inte planerat+med piller) känner jag ärligt att nu ska jag tänka på MITT bästa, sist tänkte jag ju bara på honom. eller håller ngn med mig???
DARIA: Jag värdesätter mitt förhållande till 100%, jag har gjort allt för min pojkvän under dessa år vi varit tillsammans och jag är lyckligare än jag någonsin varit. Har haft 2 förhållanden i mitt liv och de första förhållandet varade i 3år och nu är jag inne på 4året i mitt andra förhållande någonsin och jag trivs som fisken i vattnet. Älskar verkligen min pojkvän och visst just nu kan de verka som om att jag inte värdesätter förhållandet när jag skrev sådär men jag vet ju vad han vill och vad han har sagt om jag ska behålla barnet så de gör mig lite tveksam bara.
Och till er andra, det är så skönt att veta att det inte bara är jag som lever lite kluven. Men jag ska verkligen ta tag i detta och sätta mig ner och prata med min pojkvän, men de kan bli jobbigt eftersom att han kan inte diskutera saker och ting...det är inte hans starka sida. Men jag vill ju verkligen leva med han och att allt detta ska funka. Men samtidigt så ska jag tänka på mig själv för en gångs skull. Det är någonting jag aldrig gör, sätter ALLTID andra framför mig själv och så har jag alltid varit. Men nu ska de bli ändring för detta är en såpass viktig sak.