Deprimerad? vecka 21
Har under hela grav mått dåligt, i början pga pappans reaktion, och nu vet jag egentligen inte varför. Allt känns meningslöst och jag har svårt att glädja mig åt barnet.. Jag känner mig värdelös helt enkelt. Försökt prata med pappan om detta, men han förstår verkligen inte så känns inte som att det är nån idé. Jag vet inte vad jag ska göra eller hur länge till jag orkar må så här..
Någon som känner igen sig? vad gör man?
-
kontakta pshokologen som finns hos bm avdelning en gravid kvinna går igenom mycket så tror det blir skönt och berätta för nån som kan förstå dig,,lycka till
-
Hej Jenna!
Både denna och förra gången så blev jag extradeppig någon gång vid vecka 21-23. Jag vet inte om detta är slump, men det är ju så mycket hormoner i rullning. Det gick i alla fall över efter några veckor förra gången. Kan du göra något för dig själv som visar att du är där för dig själv i alla fall? Svårt med pojkvän som inte lyssnar, men om man inte vet själv vad man är ledsen för, så är det ju en svår sits att bli hjälpt i.Och med tanke på att du inte vet riktigt varför, så är det kanske "bara" hormoner och då kanske det hjälper att tänka att du faktiskt inte kan rå för att du är ledsen och försöka accptera att det är så det är just nu, men att det går över. Kan du uttrycka dina behov mer konkret... även om du inte vet vad du är ledsen för, vad känner du att du behöver just nu... sol, vila, en bra bok/sorglig film för att gråta ut, skratta, ut och ha skoj, köpa babyplagg, prata med väninna på ett fik, en kram, en stor skål youghurt med jordgubbar? Ställ inte för höga krav på dig själv om att lösa det. Det blir bättre. Och sen kanske sämre igen.
-
hej. förstår precis vad du menar. känner liknande. hade det jobbigt även innan men nu är det på ett helt annat sätt.
-
Jag tycker absolut du ska försöka med att prata med psykologen som man kan få via MVC. Det är gratis och de är experter på detta området. Du kan få tips om hur du ska göra för att må bättre och du kan reda ut lite knutar. Se till att göra saker DU tycker om att göra först och främst. Man måste må bra själv för att orka tänka på andra. Jag hoppas du ska må bättre snart. Då kommer du glädjas mer åt barnet. Men det måste börja med dig själv.
*Lycka till-kramar*
-
Tack för svaren, ska prata med min bm på nästa möte.. verkar som det kan vara ganska vanligt iaf, det är skönt då känns det inte lika mkt som att jag är dum i huvet.
-
Hittade den här sidan: http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=3893 så du är nog absolut inte ensam!!
Kram o lycka till!
-
Tack, det var en bra sida..
