hrj jag har oxå haft blödningar i början på min graviditet och då blev jag super orolig, men jag gav mig inte utan ringde till gyn akuten och då fick jag komma dit, men först så va det ingen som lyssnade på mvc. men på gynakuten gjorde dom ett invärtes ultraljud och det såg bra ut, och jag är ännu gravid, men stå på dig tjejjen, ge dig inte!

 Tack gumman :)

jag ska fortsätta ringa, tycker juh faktiskt så att om jag fortfarande är gravid så borde det skada lilla barnet mer genom att jag är så orolig när man inte vet :/

Hejsvejs!

Jag var med om nästan samma sak, inte en blödning men liiite rosa & sen brunt.
Har det någon gång per dag ibland inte alls.
Jag har fått höra att det är normalt med bruna flytningar under graviditeten, vissa har det andra inte.
Vad det beror på vet jag inte.
Jag har lite värk ibland (beror mest på att livmodern växer & töjer sig för bebben)
Jag har tagit grav-test igår för att kolla, den lilla finns kvar än.
Var i förra veckan jag hade liite rosa flytning.
Ge dig verkligen inte, stå på dig, för det stämmer faktiskt.
Det skadar bebisen mer om du är orolig & nervös, ge dig inte!! :)
LYCKA TILL!

Jag gjorde ett grav test för några dagar sedan och det var ett stort plus men dom säger också att det inte syns inom tre v.. så jag ska väl göra ett om någon vecka igen om dom inte gör någe åt saken :) 

Hej. Jag har precis nyligen gått igenom något liknande.

Jag hade i stort sätt dagliga blödningar i vecka 5, 6, 7, 8 och 9. Ibland bara bruna flytningar men vissa dagar som mens, jag hade också en klump en dag och blev jätte rädd. Jag hade även ont som mensverk innan de stora blödningarna. På mödravårdcentralen sa dom att det inte fanns något att göra, var det missfall så var det men att jag skulle ta det lugnt. Graviditets test kan visa att man är gravid även efter ett missafall eftersom hormonerna finns kvar ett tag. Oron och ångesten att inte veta gjorde att jag bara satt hemma och inte vågade göra någonting. Det var inga glada dagar. Jag fick efter mycket om och men komma in till gynakuten i vecka 9. På vägen in till lasarettet trodde jag att jag skulle svimma, kunde knappt andas.

Jag fick göra ett vaginalt ultraljud och fick se det lilla hjärtat slå för fullt. Det var så vackert. Jag hade ställt in mig på det värsta och glädetårarna svämmade över.

Oron finns ju kvar det kommer den väl göra för resten av livet. Men glädjen har övertaget, så som det ska vara. Jag är i vecka 11 nu och inte haft blödningar på två veckor och mår förövrigt bra.

Det är så påfrestande att sväva i ovisshet. Begär att få komma in på gynakuten, allting som man känner påverkar ju barnet, oro som glädje. Det går så snabbt, på 10 minuter så vet man.

Kram och lycka till!