Ja självklart önskar man ju att få ett friskt barn. Nu är ju jag över 35 så många extra tester ingår då. Men iom att d e en donation så vet ja/vi att sonen ÄR helt frisk utan ngra som helst risk att vara sjukt. Å d känns me väldigt skönt. För undrar hur man skulle reagera om barnet skulle ha ngn avvikelse??

Ja d e första barnet. Iofs så är detta barn mer välkommet oavsett kön. Då vi  har försökt att bli gravida i 10 år och genomgått 6 misslyckade IVF behandlingar. Nu fick vi chansen med ett absolut sista försök med donerat ägg.  Så att d blir en kille ja d kvittar men visst ställde vi in oss på en tjej för d var ju d som fanns där inne då... Nu så är vi bara super glada att d blir en kille istället för pappa är nog innerst inne gladast att d blir en kille då bilar e han stora kärlek i livet.

Hej agn att ta reda p vad d blir för kön. Så visst kanske d stämmer som din kompis sa. Men jag har just gått igenom samma sak dvs att först så var det en tjej sen så såg man tydligt att d var en kille. Å visst både jag å maken blev lite chockade å "besvikna" för stunden... Men nu när cocken har lagts sej så vet jag att ngn psykolog hjälp behöver vi inte. Sen kan d iofs bero på hur tidigt man får reda på förvandlingen. I vårt fall så vara d bara 6 v å nu är jag i v 27 så d är ju lång tid kvar innan han föds så vi har ju tiden med oss att vänja oss fr hon till han. Min BM berätta en historia om ett par som hade fått reda på att dom skulle få en kille  vars namn skulle vara johan. På BB går pappan med babyn i famnen å mumlar "hon kan inte heta johan om å om igen" Så där kan jag förstå att kanske psykolog hjälp behövdes....