Jag är 43 år och bor i Tomelilla. Fick mitt först barn den 16/6-09, en pojke. Han är verkligen en gåva för jag har blivit opererad 9 gånger pga myom. Fick reda på att jag bara hade ca: 5% chans att bli med barn på naturlig väg, men vi fick Pergotime utskrivet och på andra dosen blev han till :) Gick 17 dagar över tiden och på igångsättningsdagen fick jag värkar 4 timmar innan vi skulle skrivas in på BB. Jag öppnade mig inte så fort och dom gav mig medicin för att skynda på arbetet, men hjärtljuden dippade ner till 70 ett antal gånger och dom bestämde sig för att ta hål på hinnorna. Ut kom en massa bajsvatten och det blev akut kejsarsnitt. Det gjorde absolut inget...jag fick ju mitt efterlängtade barn :) Fick förklaringen av läkaren dagen efter att navelsträngen legat 2 varv runt halsen. Idag är han 3 år och världens underbaraste son :) Vi har försökt att bli gravida igen utan resultat...många ägglossningstest, graviditetstest och tider att passa ;) Den 8/6-12 berättade min man att han ville skiljas så nu är papperna påskrivna. Sonen och jag flyttade hem till min mamma i väntan på att hitta en lägenhet. Jag började att få ont i brösten som jag brukar när mensen närmar sig, men denna gången ville det inte gå över o ingen mens kom!!! Ner o köpte graviditetstest o det var positivt :D Smått chockad över detta pratade jag med min snart fd.man o han höll på o dö. Vi ska behålla barnet, men går fortfarande på vars ett håll. Den 28/6-12 befinner jag mig i vecka 6 o fortfarande är det overkligt, men jag är överlycklig.