Hej :)

Ja här är det ganska bra, sj då?:D

Hejhej, allt bra?

jag är i vecka 5, så du har lite försprång!:-)

jag fyllde arton tidigt i år, så jag hinner bli nitton innan bebisen kommit! 
jag har ingen kontakt med min pappa så min familj består just nu av mamma lillebror och mormor + sambon. Det ska bli roligt att se vad mamma tycker, men vad hon än tycker spelar ingen roll för jag skiter i om hon skulle ogilla det. Det är ju vårat liv och vårat barn så det är ju bara upp till mig.. sen kan hon ju välja om hon vill ta del av sitt barnbarn eller inte :)

vilken vecka är du i nu? :) Lustigt att min sambo har lika efternamn som du, haha!:) kram

Hejsan:)

Okej, ja jag tror det är helt naturligt att man känner så när man är så ung faktiskt, det har gått över för mig nu men det va ganska jobbigt att känna så förut.. Jag är också 18 ,Fyller du 19 det här året? Det gör jag. Jag tror att du kommer slippa skäms känslan om några veckor och må mycket bättre:)

När jag fick mitt possitiva grav test ville jag berätta för min mamma direkt, men jag va så nervös och min pojkvän med så vi väntade i några dagar med att berätta, men de få dagarna fick mig må jätte dåligt för jag pratar med min mamma om allting så det kändes fel att dölja en så stor sak.En morgon satt jag hemma hos Jimmie och sminkade mig, och så skrev jag till mamma på sms att jag ville prata med henne om en viktig sak sen, men hon förstog direkt på mitt sms att jag va gravid. Hon blev ledsen först men sen har hon varit glad och hon stöttar mig jätte mycket verkligen. Pappa fick veta 2 veckor senare , jag skrev ett sms eftersom han inte svara när jag ringde. Så han ringde upp mig och så pratade vi om det i telefonen..  Hur du ska berätta för dina föräldrar kan bara du bestämma tror jag, du känner dem, vet hur dem är. Du kanske har en aning om hur dem kommer reagera. Men ju längre du väntar, destu jobbigare kommer det kännas om du står nära dina föräldrar.. Det är väldigt bra att ni har en bostad och bra ekonomi, då finns det inte så mycket som hindrar er:) Hoppas allt går bra, lycka till!:)

precis det du beskrev på din press med att man borde skämmas istället känner jag! för min ålder! jag är 18. hur berättade du för dina föräldrar?:/ jag vet inte hur jag ska göra det!

men det finns inte en chans på jorden att jag tar bort det, killen och jag har nyss köpt hus och han har väldigt bra ekonomi...så nog klarar vi det fysiskt, men det blir svårt för mig psykiskt :/