Den ständiga oron
Det närmar sig ultraljud, 14 november är det dags, och nu har en enorm oro gjort entré. Den ligger liksom och maler i huvuder HELA tiden. Oro för att det ska ha hänt något med bebisen, att den inte mår bra eller inte alls finns där inne längre.
Har känt små fiskliknande rörelser innan och en känsla av att bebis knackade inifrån. Fast den senaste veckan har jag inte känt något alls och det gör ju inte direkt att den förbannade oron blir mindre.
Så det är helt klart med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot nästa veckas ultraljud.
Någon mer som känner såhär?
Sv: Den ständiga oron
Japp. Jag har varit superorolig sedan illamåendet började avta. Är i vecka 15 nu och har inte känt några rörelser alls. Är så himla otålig på att få reda på om allt är bra med den lilla. Har ju inte fått någon undersökning över huvud taget och oroar mig för att det inte ens är någon bebis där.
Jag ska på ultraljud den 26:e, och det känns ju som en evighet dit!
Hoppas allt visar sig bra med din bebis!
Sv: Den ständiga oron
Jag var exakt likadan, oroade mig ständigt. Började googla saker vilket inte gjorde min oro bättre, står ju mest dåliga saker. Jag är nu i v 39 och har fortfarande en oro men det har blivit bättre. Har en lugn bebis i magen eller en varann dag bebis, han kan röra sig mycket en dag för att sedan vara lugn i 2.. Så har det varit hela graviditeten. Åkte till förlossningen en gång pga av detta, men han rörde sig mycket men jag kände inte det. Så man behöver inte känna varendaste vink bebis gör :-) Jag började känna fosterrörelser i typ v 22 men inte varje dag..
Sv: Den ständiga oron
Förstår precis vad du menar! När jag pratar med min sambo ang bebisen så säger jag alltid "om", och "kanske"... Till exempel: "Tänk om vi får en bebis", eller "vi kanske har en bebis till nästa midsommar"! Jag har liksom inte riktigt vågat inse om eller att det finns någonting i magen... ÄVEN om jag är 100% säker på att det är en bebis jag känt där inne. Har UL på måndag (12/11) och då får vi se om där finns något... Är i v 18+0.
Kram och lycka till med allt!
Haft två tidiga missfall! Men nu är vi gravida igen, och har kommit en bra bit på vägen! BF 16/4-13... Spännande!
Sv: Den ständiga oron
Förstår precis vad du menar! När jag pratar med min sambo ang bebisen så säger jag alltid "om", och "kanske"... Till exempel: "Tänk om vi får en bebis", eller "vi kanske har en bebis till nästa midsommar"! Jag har liksom inte riktigt vågat inse om eller att det finns någonting i magen... ÄVEN om jag är 100% säker på att det är en bebis jag känt där inne. Har UL på måndag (12/11) och då får vi se om där finns något... Är i v 18+0.
Kram och lycka till med allt!
Haft två tidiga missfall! Men nu är vi gravida igen, och har kommit en bra bit på vägen! BF 16/4-13... Spännande!
Sv: Den ständiga oron
Förstår precis vad du menar! När jag pratar med min sambo ang bebisen så säger jag alltid "om", och "kanske"... Till exempel: "Tänk om vi får en bebis", eller "vi kanske har en bebis till nästa midsommar"! Jag har liksom inte riktigt vågat inse om eller att det finns någonting i magen... ÄVEN om jag är 100% säker på att det är en bebis jag känt där inne. Har UL på måndag (12/11) och då får vi se om där finns något... Är i v 18+0.
Kram och lycka till med allt!
Haft två tidiga missfall! Men nu är vi gravida igen, och har kommit en bra bit på vägen! BF 16/4-13... Spännande!
Sv: Den ständiga oron
Oroa mig också.. Dock såg jag vid KUB-ultraljudet att det ju fanns en bebis där och den hade ett hjärta som slog.
Nu börjar dock noja mig över att något allvarligt fel/missbildning skall upptäckas vid ultraljudet (om 1,5 vecka är det dags) tex hjärtfel :-(
Har inte känt några rörelser, eller tror att jag kanske känt något men svårt att veta, oftast är det bara gas/tarmarna jag känt :-(
En kompis sa, när hon var gravid med sitt andra barn, och jätteorolig att denna oro får man leva med resten av livet som mamma! Spelar ingen roll om barnet är inom elller utom magen, alltid är det nåt man oroar sig över!
Hoppas allas ultraljud visar friska, växande bebisar!!
Sv: Den ständiga oron
Var oxå orolig i början om de verkligen fanns något där inne och sa alltid vi kanske ska ha barn för att man inte ville ha up för mycket förhoppningar ifall något hände osv. Pratade med min barnborska om att jag ville ha något slags bevis på att de verkligen var något där inne då de kändes skumt att de inte ens gjorde ett gravtest på en utan bara utgick från att man var gravid. Även om man tagit ett gravtest själv var de ju inget man litade på helt. Då sa barnmorskan att vi kunde göra ett ul där o då släppte ju oron för ett tag iaf. man viste att något var där inne. Det jobbig var når illamåendet började upphöra o man inte ännu kände bebisen sparka. Men nu när jag känner min lilla buffel i magen har jag äntligen börjat "komma ut" för mina vänner om graviditeten då de känns på riktigt. :)
Sv: Den ständiga oron
jag oroar mig hela tiden, för allt möjligt, tror att det hör till när man ska bli mamma och det sägs att oron för sina/sitt barn sitter i hela livet :) Kul va?
Vi var på KUB test för 3½ vecka sedan och allt såg ut precis som det skulle och vi fick sannolikhet 1:8715, så en bra siffra alltså. Nu är det 18 dagar kvar till RUL (30/11) och det är helt olidligt! Vad gör man om det är något fel så sent eller om bebisen inte finns där? Hemska tanke!
Ibland känner jag mig jättegravid och ibland känner jag inget alls... men man ska ju må bättre nu! Är i vecka 17 (16+1)
Sv: Den ständiga oron
Hej på er alla!
Jag förstår helt och hållet eran oro. Jag kände precis som ni. Jag va otroligt nervös innan ultraljudet. Var rädd att de kasnke inte fanns någon bebis i magen eller att något var fel. Jag hade dock väldigt mycket stöd dels från denna sidan och ifrån min familj. Det är helt naturligt att vara nervös. men jag tror att de ska gå bra för er alla. Ultraljudet va fantastiskt! Och hoppas att även ni får känna hur underbart det är =)
jag kände inte barnet röra sig för en strac efter ul! nu känner jag barnet varje dag o väldigt mycket. Det är så de syns på magen när barnet sparkar. Det är otroligt skönt att känna att de rörsig så man vet att den finns=)
`Lycka till! Och hade så bra
Fästman sen snart 3 år tillbaka men varigt par i snart 6 år, Vi har nu fått våran efterlängtade son. Lilla vilgot Tittade ut en månad för tidigt. Hade Bf 8 mars. Men
Sv: Den ständiga oron
Det känns skönt att inte vara ensam med oron i alla fall. Hoppas det kommer gå bra för oss alla!
Imorgon är det äntligen dags att kika på Bullen! :)