Hur går det?

Hur går det för alla decembermammor? Månaden är ju snart slut och e bara nyfiken hur det går för alla?

10 år sedan ´

Sv: Hur går det?

wanks: Min Lily gör precis likadant! :(

10 år sedan ´

Sv: Hur går det?

Viktor äter ca 100 ml varannan till var tredje timme. Han dissar bröstet helt nu så jag pumpar ut så mycket jag kan och kompletterar med ersättning.

Vi var på BVC idag och han har ökar från 2965 (födelsevikt) till 3600! På två veckor. Så han får mer än tillräckligt med mat

10 år sedan ´

Sv: Hur går det?

Äntligen blev också jag mamma, dock ej i december som planerat utan den 5 januari. Fick en stor gosse på 4560 g och 54 cm. Vi ligger för tillfället inne på neo och väntar på lite odlingar då lillen fått en infektion som gjorde honom rejält sjuk efter förlossningen men nu är han på bättringsvägen. Han har sondmatats de första dagarna men är nu kry nog att amma, idag ammade han för första gången och verkade nöjd så håller tummarna för att även det ska lösa sig då vi inte får åka hem innan han blivit av med sonden.

10 år sedan ´

Sv: Hur går det?

~~Det är iofs mamma som är medlem här men det är pappa som detta inlägget.
Hoppas det är läsbart och inte allt för rörigt.

Lillkillen föddes redan tisdagen 19 nov 2200 g 46 cm trots han var beräknad till 23 dec.

Historien börjar redan på lördagen innan födslen. Vi säljer våra soffor och iom detta var vi tvugna att sitta vid köksbordet i stället men där ligger alla barnmorskepapper så vi fick sortera dessa och lägga dom som skulle med till förlossningen i en mapp och sätta upp lappen med telenummer på kylen. På måndags kväll skojar mamma om att i morgon händer det så jag skulle gå och lägga mig så jag orkar.

Tisdagsmorgon 19 nov
Jag vaknar av att mamma slår på mig, jag mumlar att hon ska lugna sig. Ska stänga fönstret. Mamma kvider till och skriker att vattnet gått vilket jag då trodde var regnet utanför.
Jag studsar upp och börjar yra, ner för trappan och ringa förlossningen som lite nonchalant tycker vi kan väl komma in. Rafsar snabbt ihop lite kläder till mig själv. Mamma har varit duktig och redan packat sitt. Glömmer att ta med till lillkillen.
Nu börjar stressen, bilen är inte tankad så fort inom macken och tanka så vi kan ta oss till Lund. Kommer ut på motorvägen och är väl ungefär halvvägs då det börjar bli kö. Funderar snabb om vi skall köra i väggrenen eller ta ett annat håll. Trafiken börjar rulla på igen och vi kör vidare, vid nästa avfart. Samma sak igen, mer eller mindre stopp på motorvägen. Igen samma val. Dock ser vi vad problemet är och kan öka hastigheten ganska snabbt igen. Så en timme efter mamma vaknat av vattnet så är vi på förlossningen i Lund.
Först hamnar vi ett rum där övervakningen på barnet inte fungerar. Upp och byta rum. Sätter dit "telejacken" för att lyssna på fostret. Allting bra. In kommer förlossningsläkaren och gör ultraljud. Mer eller mindre allt vatten är borta och lillkillen ligger i vriden säte så det går inte att vända honom. Beskedet är kejsarsnitt ínom 48 timmar.
Mamma måste ringa på personal som kolla till fostret varje gång hon varit på toa. Jag hjälper också till för att hålla "telejacken" på plats. Hittar inte barnets puls = panik. I valet mellan att själv leta eller ringa efter personal. 3 långa minuter senare hittar jag pulsen igen
Får besked vid 10,30 att det blir snitt tidig eftermiddag. Väntan väntan. Vid 14-tiden raslar det in med folk och förbreder oss. Rullar in till operation. Mamma är väldigt blek och jag är nära till tårarna i denna obekväma sitution. Bedövning och redo för operation.
14,55 hör vi en mycket irriterad liten man skrika och båda andas ut av lättnad att allt gått bra. Jag och barnmorskan går iväg med lillkillen och mamma sys ihop.
Allt ser fint ut och han kissar för första gången och vi beger oss vidare mot perinatalavdelningen för att vänta på mamma.
Då börjar det riktiga kaoset. Jag hänger inte riktigt med men lillkillen börjar bli blå i ansiktet och har svårt att andas. In på neonatalavdelningen i stället och man kallar dit en läkare som inte har tid utan någon annan läkare får komma i stället, fullständigt kaos när de inte får igång andningen och pumpar in allt möjligt i näsan för att få honom att börja andas. Kör med syrgas och grejer. Nästan en timme tar det 6 person innan han ligger okej i syresättningen. Jag är i upplösningstillstånd då jag inte riktigt hänger med vad som händer.

2 dagar senare har vi svaret på vad det är för fel. Lillkillen är född utan näsgångar så kallad choanalatresi. Så tre dagar gammal operaras han för första gång och får rör i näsan. En vecka senare så är det stopp i rören och dessa måste bytas. Och efter 2,5 veckor på neo-iva och neo-samvård får vi äntligen komma hem från Lund.

Vi är hemma ungefär 2 veckor innan han skall in och ta ut rören ur näsan. Vi kommer hem igen och är nöjda att vi är hemma och avslutar VABen.
Vi är hemma i tre dagar innan han börjar bli svårandad igen. Åker till öron, näsa och hals och kollar näsan. Är stopp igen. In på neo-samvård igen. Under natten som dippar syresättning och han blir flyttad till neo-iva. Blir riktigt dålig så han hamnar i resprirator. Ligger i den i en vecka tills han själv river ut respiratortuben så medicinerna inte kan söva honom längre. Ny undersökning av ÖNH och konstaterar att han behöver operaras igen och få nya rör i näsan.Upp till neo-samvård. På natten ner till neo-iva igen. Dagen efter så är dessa också igentäppta så byte ytterligare en gång. Är strulig med magen dels av alla mediciner men även av mjölkersättning. Byte till Nutramigen. Får ligga kvar på neo-iva ett par dagar innan vi åter är på neo-samvård innan vi får åka hem igen.
Så detta innebär att vi både missade jul, nyår och en födelsedag under tiden han låg inne på sjukhuset.
Och trots allt detta är vi fortfarande inte helt klara med sjukhuset. Skall in och byta rören engång och sen ta bort dom igen.
Hoppas ni andra har/hade lugnare förlosningar.

10 år sedan ´

Sv: Hur går det?

Smultronet och pappan. Vad sorgligt att ni haft det så jobbigt, blir så ledsen när jag läser er historia! Hoppas verkligen att allt ordnar sig för er nu.

Grattis till er kille!

Styrkekramar