Varför?? :( vecka 18
Denna graviditeten har varit så olik den førsta, med førsta var ju allting helt nytt! Jag vet inte varfør, och jag hatar det, men samma kænsla och glædje och den dær spænda kænslan finns inte dær.. Det kænns inte som jag kan førstå att jag ær gravid igen?! Varfør ær det så?! Får sånna oerhørda skuldkænslor før han i magen :(( Men det verkar inte som jag får inn i huvudet att det snart kommer en till! Jag ær också mer rædd før hur det ska gå med ett till barn som ska ha lika mycket uppmærksamhet som dottern.. Och tænk om man inte ælskar det andra barnet lika mycket som det førsta?! Vet inte om jag kænner så hær før att jag ær rædd att inte ræcka tlll.. Ær det någon annan som kænde/kænner så hær infør andra barnet?
-
Jag känner precis som du! Du är inte ensam! Samma frågeställningar har jag! Sen tror jag att eftersom man redan har ett barn, som man ägnar all uppmärksamhet och tid åt, så hinner man inte riktigt tänka på samma sätt inför denna graviditeten. Jag tror att den lixom lite "glöms bort". Mina tankar kommer oftast när alla andra här hemma har somnat o jag har tid för mig själv. Då kommer tankarna om att ett nytt barn ska komma snart.... Sen är det så för min del att jag försöker slå bort tankarna om förlossning. Fick ett slut på min förlossning som jag inte ville ha, o det har nog skrämt mig lite. Fick inte ut moderkakan så jag rullades hastigt o lustigt ifrån min sambo o mitt nyfödda barn för o sövas o opereras...
-
Alla tankar du beskriver är.helt normala för omföderskor. Läst om detta i lärobok för barnmorskor. Skuld och oro irrar omkring i tankarna. Det jag kan känna igen mig i är att man undrar hur.man ska hinna med två, ge av sin kärlek till båda, inte få den första att känna sig bortglömd, inte få den andra att bli bortglömd... För några veckor.sedan tänkte jag tom "men varför skaffar vi ett barn till med alla risker, allt som kan gå fel och tänk om Ville blir drabbad...". Men istället måste vi försöka njuta av att vi ska bli föräldrar igen, att Ville får.ett syskon att njuta av, atr han ibland får.lära sig att vänta etc... Alla oroar sig och funderar :-)
-
Jag känner lika.. Har massor av ångest.. Hur ska ja kunna känna lika mycket kärlek för lillan i magen som jag gör för dottern? De känns som en omöjlighet just nu :( mår jätte dåligt över det i perioder :/
-
Åh hørrni, fyfan villken "lættnad" att ni också kænner så!!! Trodde jag var ett monster :(( tack før era svar, jag kænner mig myycket lugnare nu. Exakt det du sa kickeluring kænner jag också!
-
Ja..de är inte kul! Och min mamma är skit jobbig säger ofta "aw millie ska du redan bli stora syster.. Hur ska de gå.. Du får vara hos mormor jätte ofta" .. Även om hon kanske inte menar det så känns de skit kass! :( tur man inte är ensam om dess känslor. Utan att de är ganska vanligt..
-
Ja det lægger dig sækert på skulden nær hon sæger så :/ Ja jag var aldrig rædd nær jag gick med vilda i magen, men nu??!! Jizes... Men jag tror att nær bebisen ær ute så kommer sækert både millie och vilda ælska syskonet. Vi ska køpa en docka med alla tillbehør så vilda kan byta på dockan ær vi byter på bebisen, mata nær vi matar osv. Det tror jag hjælper mycket :)
-
Du behöver inte vara orolig att du inte kommer älska den lilla lika mycket för det kommer du göra.:-) Jag väntar ju min tredje vilken dag som helst och jag kan känna av att jag inte pratat med "magen" lika mycket som med Markus som nu är 14mån men jag tror inte de små lider jättemycket av det.Så slappna av och häng bara med i graviditeten.Du fixar det.:-D
Kramisar och lycka till!!!
