Jag har inte blivit lämnad men jag vill ge dej en stödjande kram!

Tänk på att en bebis har det bäst med en lycklig förälder istället för två olyckliga!

Många kramar!!!

Jag blev lämnad när nummer två blev till. Hade redan ett barn tillsammans, men han ville inte ha fler. Vi gjorde dock ett försök till strax innan hon föddes, men det hela löstes upp till slut, och nu är vi båda omgifta. Barnen har dock en bra kontakt med oss båda.

Det jag kände när han inte ville ha bebis nummer 2 var att jag skiter i vilket, jag fixar det ensam, vilket man också gör! Det som kan bli sorgligt är ju om barnen inte får någon möjlighet att ha en relation med sin ena förälder. Men även då, så finns det säkert många andra vuxna i din närhet som kan bli bra förebilder för din bebis!

Har en väninna som har ett barn utan pappa, och väninnans bästis ställer upp som extra"pappa/mamma";)

Tänk stjärnfamilj istället för kärnfamilj;)

Lycka till, och massor av kramar, Sara

Jag är inte mamma än, men det hindrar mig inte från att tycka att vissa människor är idioter. Jag har en kompis som blev mamma väldigt ung. 17 om jag inte minns fel. Och när hon fick veta att hon inte skulle kunna göra en abort utan att riskera att skada livmodern, var det en självklarthet att behålla barnet. Pappan däremot boxade till henne allt vad han hade i magen... När hon kom upp i 6e månaden så kom han krypandes tillbaka och bad henne om en andra chans. Så de levde tillsammans i 3 månader tills dagen då hon skulle föda. Hon har inte hört av honom sedan hon ringde och bad honom möta henne på BB.. 4 år senare går han förbi oss i lekparken när jag var där med henne och hennes son. Han går fram till lillpojken och lyfter upp honom, varpå han skriker "jag är inte din pappa!" i pojkens ansikte, och slänger ner honom i sandlådan.

Jag har oerhört lite respekt för sådana människor. Det kan ju tilläggas att den här killen vad 36 år gammal när min vän blev gravid. Så nej, mogenheten sitter inte i åldern. Tur att du har en bra familj som kan stötta dig. Lycka till!

Stor kram till dig. Mitt barns pappa vill inte heller ha barn, jag är inställd på att klara det själv. Jag har två barn sedan tidigare och när min yngste var ett år separerade jag och pappan, han försvann helt ur bilden, har ingen kontakt alls med sina söner, så jag är "härdad".  Många år senare träffade jag en yngre kille, men nu när jag efter fyra år blev gravid fick han panik, han vill absolut inte ha barn, och efter mycket vånda har jag bestämt mig för att jag får uppfostra även det här barnet själv. Mina söner stöder mig helhjärtat, de är hur gulliga som helst, men mina föräldrar tar helt avstånd från mig och barnet, men jag får bara bita ihop och klara det ändå. Jag hade inte väntat mig "du förstör ditt liv och dina söners liv" när jag fyllt 40... men man blir visst aldrig vuxen i sina föräldrars ögon.  

Du kommer att klara det fantastiskt bra, Sandra - och många karlar som får lite panik i början kommer krypande tillbaka, lite förskräckta men nyfikna och vill få en ny chans. Och ta stöd av din familj, du är lyckligt lottad trots allt. Kram!