Min sambo var inte ett dugg "gravid". Han rökte, drack, snusade, åt vad han ville, gjorde vad han ville och kände bara på magen då jag tvingade honom. Det hela tycktes vara ointressant för honom. Han sa inte ens åt sina vänner så när jag var med sambon då han skulle på fest eller körde åt sina vänner så fick jag gång på gång på gång på gång tacka nej till både alkohol och tobak. Och det var jobbigt för mig då jag slutade röka helt i mitten av graviditeten. I slutet fick jag tvinga sambon ut och gå och han tyckte bara det var pinsamt då vi vände så snabbt, utan att egentligen gå någonstans. När förlossningen startade så åkte han till sina föräldrars, utan mig, för att lämna nyckel till våran lägenhet så katten skulle få mat och där lämnade han ganska så länge så fick tillsist ta och ringa åt honom så han skulle fatta att det faktiskt var på gång. Dock var han underbar under förlossningen och efteråt, så han är förlåten för en hemsk och ensam graviditet ;)

Men oj vad jobbigt! Vad skönt att du tog dig igenom det ändå! Och vad grymt skönt att han "ändrade" sig =)
Hade det varit jag hade jag nog råkat kasta ut honom från ett fönster, hehe! 

Min pojkvän är inte riktigt in tune så att säga men han håller koll på mig :P 
Ser till att jag orkar röra på mig (själv har han innebandy 3-4 ggr/v). 
Dubbelkollar att jag kan äta det som serveras. 
Bannar mig när jag äter gluten (känslig). 
Tröstar mig i mina hormonsvängar. 

Sen har han också blivit lättare stött, grinig och kinkig. Kanske är lite grav.hormoner trots allt? ;)

Min karl är med i graviditeten, med att läsa och kolla upp saker (pappadagar mm).  Tänker på att han inte kan dricka sin wiskey varje helg som han brukar vilja, eftersom det kan hände något och det är 6 mil till sjukhuset härifrån.

Annars så äter han och rörs sig precis som vanligt. Dock förstår han att jag inte kan göra detsamma. Frågar om jag behöver hjälp med något och tar vissa saker förgivet att jag inte kan göra (som bära tunga matpåsar).

 

J slutade röka med mig samt läser han och intresserar sig. Följer med på alla mvc-besök och har planerat in föräkdragruppen. Han har även ökat 7kg i vikt iom att jag varit sötsugen mer och att vi slutat röka.. Inte lika uppskattat hos honom. Får iaf sällskap på promenaderna i sommar :)

Min sambo äter gott om ja gör det, han har alltid haft ett sjukt högt tempo o har alltid haft mega lätt för att bli sjukt arg på saker m.m nu är det precis som att han ler alltid åt mig, lyssnar mer, ställer upp utan att sucka, e lugn, trevlig, inte varit arg eller stressig under dessa 16 veckor, så något har ju verkligen hänt o ja gillar det, han är för övrigt utan min graviditet en väldigt social o trevlig o omtänksam o alltid ställt upp så klagar ej men alla har vi kassa sidor o de verkar som hans försvunnit bit för bit, ja märker att han själv mår bättre av de då han nog ej tänker på det själv, Så hoppas att det håller i när bebis kommer :)

Phoebe90: jag satt faktiskt ofta och funderade på att lämna honom. Flickor ringde åt honom och svartsjuk som jag är trodde jag såklart det allra värsta. Ofta sov jag hos mina föräldrars och jag böla alltid som en liten unge. Jag hade ju bara sambon då alla vänner lämnade mig när jag blev gravid, skit stil av dem för vissa av dem har försökt komma tbx nu när ungen är född.