Idag har jag gått en vecka över tiden. Detta är nog den jobbigaste väntan jag någonsin varit med om. Annars när man väntar på något så brukar man ju veta på ett ungefär när det som man väntar på kommer hända, men nu kan man ju vänta hur mycket som ....
Har fått en tid vid mvc den 1 så ska vi boka igångsättning till den 5:e tyckte jag hon sa. Så till des får jag stå ut med att gå runt och vara som en fet val och osmidig som ett kassaskåp, men det gör inget för nu har man ....
Alltså allt känns så förskräckligt. Inget är som man vill, man trodde inte att man skulle sitta här den 24/2 utan någon bebis. Hade ju trott att hon skulle vara här nu. I morgon ska jag ringa MVC för att boka en ny tid där, för har gått över en vecka ....
Otillräcklig det är så jag känner mig, det känns som om det är mitt fel att vi sitter som vi gör nu. Att vi bara väntar på att bebisen ska komma ut och att det är jag som har gjort något för att den inte ska vilja komma ut. Visst det ....
Det är verkligen en otålig väntan som jag sitter i, önskan om att du snart ska komma rabblas minst en gång i halvtimmen i mitt huvud önskan om din ankomst. Ännu har du inte lyssnat ett dugg på din mors önskan, redan nu visar du att du kommer vara en envis ....
Känner nästan för att gråta blod just nu när hon aldrig vill komma ut! Visst jag vet väll själv att hon kommer komma ut förr eller senare men det börjar bli jobbigt nu när folk undrar när det är dags och hon inte kommit. Det är jobbigt tycker jag att ....
Ja väntan är det värsta, bebis var beräknad i lördags, men just nu kan jag inte ens märka av att hon vill komma ut. Är det någon som fått sitt barn utan att ha känt så mycket innan det drog igång helt med värkar och allt? Jag känner liksom inget alls och ....