Hjälp mig!!! :(
Hej allihopa!
Jag har verkligen problem... Jag blev gravid med min pojkvän oplanerat.
Och tog ett test ganska sent, tog test i vecka 7-8 inte säker, är nu i vecka 8 (7+5) om uträkningen stämmer.
Jag har för det mesta tänkt att jag vill behålla men.. samtidigt ta bort då ingen i min familj uppskattar att jag är gravid...
Jag är bara 17 snart 18... Mamma säger att jag får flytta ut om jag behåller det, å hur gör jag då?!
Är osäker på om jag verkligen kan ta bort min lilla bebis :(
Snälla hur gör man.. har ni några råd?
Sv: Hjälp mig!!! :(
Oj ..ja det låter inte kul....tråkigt när du inte får något stöd ifrån din omgivning....jag tycker du ska börja med att boka en tid hos en barnmorska ..då kan ni kolla hur långt du gått samt att du kan prata med henne om din situation...hon kanske kan ge dig lite tips och råd och kanske prata med din familj ....för i slutändan är det ditt val om du ska behålla eller inte...du ska inte behöva göra något bara för att alla andra tycker det utan att själv ha fått tänka igenom och känna efter hur du själv mår och vill göra..så mitt tips till att börja med är att idag ringa och boka en tid så snabbt som möjligt och börja där....hoppas det löser sig för dig......kram
Sv: Hjälp mig!!! :(
Hej, tack för ditt svar å tips!
Jag har pratat med kuratorn på mitt gymnasie, och hon sa att hon skulle kunna fixa till det med boende, bidrag osv. Så det känns bra! :)
Jag ringer mvc direkt imorgon och skriver in mig, tror jag behåller :)
Sv: Hjälp mig!!! :(
Valet är helt ditt. Du ska inte lyssna på vad någon annan säger. Jag vart själv tvingad till en abort när jag var 16 år och det är något jag har ångest över än idag 6 år senare! Känn efter själv. Känner du dig redo för det ansvaret, kan du lösa det med ekonomi, studier och boende. Lycka till!!Sv: Hjälp mig!!! :(
Va skönt att du pratat med kuratorn...och det vore ju kanon om hon kunde hjälpa dig med allt det där...så nu när du vet att du kan få hjälp är det kanon om du skriver in dig och ger dig sj tid att tänka...familjen kanske inte accepterar just nu men kommer säkert öndra sig med tiden då de fått smälta allt lite...skönt att höra att det finns ett ljus i tunneln :) hoppas det går bra och vad du än väljer ska du vara stolt över dig själv för att du tänkt på dig själv i första hand... Kram
Sv: Hjälp mig!!! :(
Fundera också på situationen ur barnets vinkel, vilken uppväxt, ekonomisk försörjning, familj osv som du kan ge barnet nu. Viktigt att tänka genom beslutet utifrån olika perspektiv.
Sv: Hjälp mig!!! :(
Nu ska jag komma och yttra mig! Jag vart gravid med min son när jag var 17 år. Pappan till han är var också sjutton år. Jag kan säga att det är det absolut bästa beslutet jag tagit om att födda honom. Visst det är tufft ekonomiskt och så. Sen var inte mina föräldrar med på de heller och sa ungefär samma sak som din mamma gjorde men när han väll kom ut så var han de bästa som fanns och dom har sagt många gånger nu efter allt att dom ångrar att dom bad mig om en abort. Jag är i dag snart 26 år. Har världens finaste 7 åring och världens finaste man. (även pappa till mitt barn). Så jag säger följ ditt hjärta och ta dina beslut själv. jag säger inte att ha barn är enkelt för de är det inte. Men i slut ändan kommer du ändå inte stå där själv. du kommer ha folk i din omgivning som kommer finnas för dig och jag tror även att din mamma & pappa och hela din familj kommer finnas där. Annars om du vill prata med en helt främmande person så kan du alltid prata med mig som ändå har gått igenom det du går igenom nu.
Skickar många styrke kramar och tankar till dig! Tänk bara att det är DU som måste leva med ditt beslut och ingen annan!! <3
Sv: Hjälp mig!!! :(
Åh tack så mycket för att du delade med dig Jennyy__, uppskattar det verkligen! Känns bra att få höra att det blir bra i slutändan trots alla motgångar som sker nu. Jag är i vecka 11 nu (10+2) så att göra abort är inte längre aktuellt för mig. Men nära å kära börjar accepter det och pappan till vår bebis är super lycklig. Så det känns verkligen som att det går åt rätt håll nu!
Men jag måste bara fråga dig; jobbade din man när ni fick bebis? Och vart fick ni pengar ifrån? Hur gjorde du med din skola?
Det finns ju en hel del frågor jag fortfarande undrar över och som får mig osäker då & då.
men jag har valt med hjärtat nu och kan bara längta!!
Tack så mycket <3
Sv: Hjälp mig!!! :(
Hej. Förlåt för att det tagit evigheter för att svara. Nää han jobbade inte. Han gick tredje året på gymnasiet. Jag hoppade av skolan. Tyckte bebisen var viktigare. Fick mammapenning och hjälp från sociala i ungefär ett år. Då fick maken jobb och har kunnat försörja oss sen dess. :)
Sv: Hjälp mig!!! :(
Vill säga grattis om du bestämt dig för att behålla barnet och önska dig lycka till! Ta stöd av skolkurator för att få all hjälp du kan få. Socialtjänsten kan ibland hjälpa till med boende etc. om du vill vända dig dit. Om du har lite stöd från familjen och känner dig osäker finns det även "familjebehandlare" på socialtjänsten som kan stötta dig i att bli trygg i rollen mamma. Kommer säkert att gå galant men var inte rädd för att ta emot hjälp om det känns tungt! Barnen är det viktigaste vi har <3 Lycka till!
Linnéa föddes den 19 juni kl 22.37.