Fostervattensprov?
Hej! Igår gjorde jag ultraljud för kubtest och fick sannolikhet 1:200, vilket räknas som hög sannolikhet. Jag är 37 år och detta är mitt fjärde barn. Det svåra nu är om jag ska göra fostervattensprov eller inte. Min man vill inte och jag tvekar. Hur ska jag göra?
Sv: Fostervattensprov?
Oj svårt att råda. Väntar oxå mitt 4 och ska göra Kub nästa vecka, vi har dock bestämt innan att vi låga siffror gå vidare därför att mitt andra barn som jag fick när jag var 25 har kromosomavvikelser och har idag autism samt förståndshandikapp och jag vet att för min del vore det oerhört tufft att börja om med ett barn till med svårigheter. Men bara du och din man kan veta vad som är rätt för er. Lycka till oavsett beslut.
Sv: Fostervattensprov?
1:200 tycker jag var ganska högt ändå. Vart går gränsen för att de rekommenderar fvp? Är de 200? Det finns ju risker med provet också även om de är väldigt små. Om jag hade varit du så skulle jag nog inte göra det, men är jättesvårt. Har själv gjort provet och har alltid varit nojjig över lång nål och smärta. Men det kändes inte och var över på 30 sekunder. Så väljer du att göra det så behöver du inte oroa dig. Men som sagt. Jättesvårt val. Själv fick jag 1:4 på kub. Lycka till och lyssna inte på vad andra säger utan följ magkänslan. Vad tyckte de på ul? Sa de något om det eller fick ni bestämma själva. Förstår att många tankar snurrar. Men hur ni än gör så blir det bra
Sv: Fostervattensprov?
Åh, jag hamnade lite i samma sits som du. Är 32 år och väntar mitt andra barn. Fick med denna knodd 1:400 jmf 1:9500 sist. 1:200 är en bra siffra då jag ringde och pratade med en KUB-utbildad BM om detta. Det har visat sig nu av nya studier att 95% av de barn som föds med DS ligger i intervallet 1:50 på kub. Resterande 5% ligger relativt jämt utspridda i intervallet 1:50-1:20.000. Detta var en sammanställning från de största sjukhusen i sverige som gjordes för Ca 2 år sedan. Hon tyckte jag var lite halvt galen som ville göra FVP med sån fin sannolikhet.
För min del kunde jag ändå helt enkelt inte släppa det, eftersom det ju då ändå är en sannolikhet, så jag begärde fostervattenprov. Det blev ett moderkaksprov istället (det görs tidigare) och det gick jättebra. Fick bra svar och nu har jag kunnat släppa det hela. Det var ett par mörka veckor när vi skulle ta beslut och ett par dagars väntan för svar, men för mig var det absolut nödvändigt. Får vi ett till barn kommer jag göra MKP direkt. Om du känner att det är viktigt för dig så kanske du ska göra det ändå? Risken är väldigt låg (troligen betydligt lägre an vad som anges). Pratade med läkaren på sös som gjorde det på mig.
Lite långt inlägg, men lycka till oavsett hur ni väljer att göra.
Sv: Fostervattensprov?
Efter en del funderande och vägande för och emot, så har vi nu bestämt att göra fostervattensprov. Mycket för att jag inte vill känna oro fram till förlossningen för att något ska vara fel. Min yngste son (snart 10 år) fick dessutom en autismdiagnos i höstas, så då känns det på något sätt viktigare att veta. Dock vill inte min man vara med när jag gör provet. Får ta med min mamma eller en kompis, för jag vill inte gå dit själv.Sv: Fostervattensprov?
Vad skönt att du kom till ett beslut. Jag hoppas din man förstår ditt val ändå. Jag menar, det är ju en väldig resa med att bära och bygga ett barn i 9 månader i sin kropp. Jag tex spyr fortfarande ibland i vecka 32. Det som motiverar mig är att barnet ialla fall verkar friskt. Det är nog skönt att ta med någon som stöd och som man kan prata med innan och efter. Dessutom får man ju se lillen på UL hela tiden vilket är en väldig bonus :)
Jag önskar dig all lycka med graviditet och familjen.