Det sa bara pang!
Hej allihop!
Vår tråd här är lite tyst tycker jag allt, hur mår alla?
Är inne på vecka 29+2 och tills för tre veckor sedan var min mage liten och söt. Nu helt plötsligt har den exploderat och jag kan inte ens se vad vi kallar för mumindalen,längre! Den bara försvann! =P
Hur går det med era magar?
idag har jag riktig bebislängtan men det där går upp och ner, är det konstigt? borde ju inte vara det eftersom man inte riktigt vet vad som väntar =)
Sv: Det sa bara pang!
hej, är i vecka 29+3. min mage sa oxå bara pang.. för bara 2 veckor sen kände ja mig "fri" från alla bekymmer och obehag.. kunde röra mig hur lätt som helst. Nu kan ja knappt sitta normalt upp i soffan utan måste ligga ner på sidan för att känna mig bekväm.. Och de jobbigaste av allt, duschen.. raka bena är inte de lättaste, magen är i vägen hela tiden och även när jag ska klä på mig får jag trixa på mig kläderna för hur jag än gör så är magen ivägen. Samt att allt diskvatten hamnar på magen när ja diskar och kylskåpsdörren slår i magen jämt när ja öppnar den.. ( har antagligen inte vant mig vid storleken på magen än) . Förvärkar o ryggvärk ska vi inte prata om =) men ja står ut för inte långt kvar tills man har lill*n i sin famn =)
Sv: Det sa bara pang!
29+5 idag och jag håller med det där om att inte kunna sitta i soffan hur som helst. Måste helst ligga. Men har inte ont nånstans änsålänge. Det jobbigaste är att vakna och gå på toa på natten , sen när man lägger sig igen börjar bebis att SPARKA och greja! - skithårt, mycket och länge haha. Kul när man e trött och bara vill sova :P är ganska trött överlag , och grinig på min sambo stackarn... Antar att det är hormonerna som spökar? :bAtt kissa på nätterna..
det är så typiskt!
Vissa nätter går jag upp 1-2 gånger och andra bara 1. Då är man nästan lycklig..
vissa kvällar blir jag kissenödig en gång i halvtimmen ungefär, för att bebisen trycker på blåsan! min sambo trodde i början att jag blivit knäpp och att nåt var fel,men nu har han fattat att så här ser vårt liv ut nu! =P
Hormoner har jag gott om, tur att man har en super snäll sambo som inte blir irriterad för att jag blir arg för minsta lilla..
Förr förra veckan hade jag jätte svårt att komma i och ur sängen, det gjorde så ont! Nu har det släppt, tack gode gud.. låg där för mig själv och funderade på om livet skulle vara så elakt, men icke =) Blev skonad ett tag till!
Monterade upp spjälsängen härom dagen och det ser så himla mysigt ut! Dock är den ena katten väldigt intresserad av den,så vi måste börja hård träna =)
Sv: Det sa bara pang!
Håller med dig från ena dagen till den andra så blev man synligt gravid hehe! Är i v 31+5 idag och känns så nära men ändå långt bort innan lillen e här hos oss och oron finns hos mig ständigt över hur allt ska gå och att ta hand om sitt eget barn o jaaa du förstår alla tankar o funderingar, men tvivlar inte på mig eller sambon som föräldrar at all men man vill ju bara kunna ge och orka allt ed det lilla livet och som de är nu så e man ju bara småfet och anfådd mest hela tiden..vill bara ha den lille utanför magen så man kan komma tillbaka till sitt gammla liv på nå sätt även om ja njuter vaarje sekund ja får sparkar eller får höra hans ljuva hjärtslag..