tankar på förlossningen?
Tänker ni på förlossningen redan? Det gör jag varje kväll och natt, har svårt att sova, somnar bättre på dagtid!!
Vad har ni för tankar?
Sv: tankar på förlossningen?
Jag tänker också mycket på förlossningen fast det är så långt kvar. Med första tänkte jag inte alls men oundvikligt denna gång. Är allt från barnvakt av sonen hemma till smärtlindring o tankar om ännu en långdragen förlossning. Hade värkar i 51 timmar sist o till slut drog de ut honom med tång nämligen. Hur går dina tankar?
Sv: tankar på förlossningen?
Jag hör ju inte till septembermammor men skriver ändå =) har tänkt på förlossningen ett tag och ju fler veckor som passerar desto mer påtagligt börjar det bli! Har försökt föreställa mig hur det ska kännas och vara, men det är ju omöjligt när det är första gången...har en känsla av att även om man försöker läsa på hur det går till och känns så är det nog mycket värre när man väl är mitt uppe i det, är nervös för hur kroppen (och psyket) ska klara det....har hört att det är bättre att föreställa sig att det är riktigt jobbigt istället för tvärtom kan man bli positivt överraskad istället för att det är mycket värre än man trott...Sen kan man ju tänka på att "alla" gör det och man tar sig igenom det på något vis, man måste ju =)
Sv: tankar på förlossningen?
Mina tankar är mycket om det kommer att gå fort, kommer jag att hinna i tid in till förlossningen, kommer jag att ha hunnit att ordna med barnvakt till de andra barnen (jag vet att jag kan i värsta fall åka ifrån barnen eftersom min äldsta är 15 år och kan ta hand om det hela hemma, men man kanske inte ska belasta henne med förmycket eftersom hon har 5 småsyskon!) Min man har tagit på sig massa jourer i augusti ungefär där omkring som jag tror att bebisen kan komma, då går ju tankarna ,kommer man få tag på honom , kan han ta sig där ifrån osv.
Nästan varje natt drömmer jag om olika senarium i förlossningsarbetet! Jobbigt när man vet att det igentligen är ca 15-20 veckor kvar!
mina andra förlossningar har gått fort...emellan 45 min till 5½ timme från första värk. Sist så hade jag bara 3 min krystvärkar och barnmorskan sa åt mig att ähh du är bara öppen 8 cm än så länge så det kan ta någon timma till, medans jag slet av mig nättrosorna och sa att nu kommer han , 3 min senare var han ute!
Sv: tankar på förlossningen?
SÄg att man föreställer sig det värsta möjliga och att det kommer att göra så ont att man förmodligen inte kommer att klara av det. Kommer du att se fram emot förlossningen då?
Finns det en chans att man blir positivt överraskad av att det inte alls gör så ont som man föreställde sig det? Kan man ens föreställa sig hur ont det kan göra?
Jag väljer att lita på naturen att se förlossningen och graviditeten som något kvinnan är skapt för att gå igenom. Jag kommer att klara det bara jag kan slappna av, ta det lugnt och andas.
Man kan säkert föda barnt helt utan eller med mycket mindre smärta (untan smärtlindring) men alldeles säkert inte utan ansträngning!
När man ligger där med "värkar" och så oroar man sig för hur det ska gå senare i förlossningen när det kommer att göra ännu ondare, så är det nog lätt att bli rädd och spänna sig så att det gör ännu ondare än vad det skulle gjort om man slappnade av och tog det en värk i taget.
Lita på er kropp och låt inte smärtan styra, kroppen kan så mkt mer än bara följa med smärtan.
Jag rekommenderar verkligen en bok som heter "Att föda barn utan smärta". Min mamma har fött 5 barn och ett utan smärta efter hon läst och tränat efter de övningarna i boken, så hon vet ju vad hon talar om.
Jag tror absolut att positiva intryck om en förlossning är till mycket mer hjälp än att föreställa sig något hemskt! Man ska ju få träffa sitt barn och det är positivt, vägen dit är inte något vi måste genomlida heller utan den kan också bli en positiv upplevelse!
Sv: tankar på förlossningen?
Man får välja hur man vill se på det hela, men jag tänker inte romantisera det. Jag är helt övertygad om att jag klarar av det fint, men självklart är man rädd eftersom man inte har en aning om vad som väntar! Och man kan inte styra över det själv, det händer liksom bara. Ställer hellre in mig på att det kommer vara jobbigt och göra ont, man vet ändå att det finns en mycket bra anledning till smärtan. Sen är förlossningen samtidigt givetvis det bästa man förmodligen någonsin får uppleva i livet!
Sv: tankar på förlossningen?
Absolut klart man själv får välja hur man vill se på det! Går ju liksom inte att ändra på ;)
Men det som vanligtvis skrämmer är kanske just att man inte har kontroll, det tyckte jag också var det värsta innan. Men man kan ju få kontroll och styra kroppen om man har rätt verktyg :) Kan man avslappningsmetoderna och andningsmetoderna så kommer man långt. Att bara ligga och ta smärtan är ju att låta kroppen läsa signalerna helt själv, man måste hjälpa den.
Jag har nu under ett par månader tränat att använda mig av bokens tekniker vare sig det gäller sammandragningar, ligamentsmärtor eller när man slår i tån....det funkar faktiskt jättebra och smärtan förvinner på ett par sekunder. Inte så att man inte känner att man ex slagit i tån men det gör inte ont.
Nu väljer jag att inte vara ett offer för smärtan utan att ta kontrollen över min kropp.
Jag rekommenderar er verkligen att läsa boken sen kan man ju bedömma helt själv hur man vill göra i slutet ;)
Sv: tankar på förlossningen?
Har man genomgått miinst en förlossning innan har man lite andra funderingar, tankar o förväntningar än som förstföderska. Man vet mer vad det handlar om. Jag vet redan vissa krav jag ska ställa på personalenen denna gång, hur o vem jag ska informera om mina allergier osv. Min oro ligger ändå fortfarande för min lilleman hemma. Han kommer vara runt 1år vid förlossningen o bor 4 timmar ifrån de han gillar bäst efter sin mamma o pappa. Så kommer få lämna honom ensam med folk varken han eller jag gillar så mkt.
Sv: tankar på förlossningen?
ja, jag e v 41+0 idag.. o jag väntar fortfarande på att något ska hända.. nu börjar man ju fundera lite som att tänk om bebisen blir för stor osv.. eller om jag kommer bli igångsatt.. för startar inte förlossningen snart så är det väl det som kommer hända.. känner inga förvärkar heller.. hmm.. o det e mitt andra barn, jag gick bara över en dag med mitt första